Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Stöta bort eller draga till sig, det låg henne lika nära, ty båda delarne var att handla. Resignation, med händerna i skötet, var det enda som var henne främmande. Hon ringde på den lilla tamburen och det var Alma sjelf som öppnade. »Vill du komma till mig ett ögonblick?» Det var nästan mörkt derinne men det »ja», som följde på frågan hade tonfallet af en glad häpnad. »Kom strax då.
Var har du varit hela tiden, Tomas, du måste säga var du har varit... Du har säkert varit sjuk, säg har du inte? Jo, svarade Tomas. Jag har varit sjuk. Båda sutto tysta. Kyrkklockorna ringde därute, och regnet droppade mot fönsterblecket. Om jag kunde tro dig, viskade Ellen. Tomas svarade ingenting. Hur skulle detta gå... Han måste ju bryta med henne Vad skulle han säga?
Bloden steg henne åt hufvudet och sjöd i ådrorna, händerna knöto sig krampaktigt. Hjärtat klappade, tinningar och pulsar brände. Hon förstod ingenting, kunde ej tänka en redig tanke. I hennes öron ringde blott det olycksaliga »gammalpiga». Maskinmässigt stälde hon sig åter framför spegeln. O fasa, huru såg hon ut! Ansiktet var gråblekt, ögonen uppspärrade, blicken vild, nacken mörkröd.
Han var en stor, stark karl. Han tog Teodår i kragen och kastade ikull honom på golvet i tamburen i det han ropade till familjen: Spring ned på gatan efter en polis! Den här tosingen måste spärras in! Då gled jag stilla in i våningen genom alla rummen ut i köket och ned köksvägen. Sedan ringde vi inte vidare på Farbror Teodårs port.
Några sömniga banvakter gingo med släpande steg längs golfven, tände någon lampa här och der, sopade perrongen och smälde i dörrarne så det dånade. Morgonen randades blekgrå och daskig. Ändtligen blef der lifligt, passagerarne anlände, det dånade och brakade vid bagagets inlemnande i godsdepartementet, klockor ringde och tåget afgick mot den finska gränsen. Timme efter timme förgick.
Jag kom åtminstone alldeles helskinnad derifrån; der var ingen som gjorde ringaste min af att äta upp mig. För resten var han ju sjelf med.» »Ja, det det är inte det men ja, jag vet inte...» Till all lycka för den unga frun, som våndades under sin förlägenhet, ringde det nu på klockan och »Karl» ryckte an till undsättning. Samtalet gled åt annat håll.
Mannen med glasögonen Och ändå har jag ej någonsin riktigt velat gå med på detta, tänkte han en kväll. Jag ville det egentligen inte, jag är rädd för den och det är liksom vår synd bleve större då vi begår den därinne. Det kunde ha räckt till med Terjes vindskupa! Han stod en stund framför Ziris port innan han gick upp och ringde.
Likväl ville hon hålla sig kvar en stund, oviss om icke ont bleve värre Men Raslinge klockor ringde: Mormora, mormora, mormora. Då klack det till i henne. Där har jag ungarna, tänkte hon. Hur ska jag nu komma loss utan att blir till spektakel? Inte ska jag visa dem att jag fastnat som en örn på störn, därför att Daniel gått i skogen med jäntan.
Ingen som såg hennes glada blick kunde ana, att hennes inre svälde af saknad och att hon sofvit blott två timmar i natt. Klockan ringde andra gången och flickorna strömmade i land, efter att hvar och en till hälften hafva ihjälkramat Bella. Hennes föräldrar och syskon kommo nu i tur, och sist Hanna. Farväl, Bella min! Var duktig och glad! Vi mötas igen! Adjö . . . Hanna! Tack!
Klockorna ringde på en gång från de sju förnämsta kyrkorna och utbredde sin gälla sorgeton öfver hela staden. En begrafning uppslukade en liten förmögenhet. Bibliotekarien Klemming har offentliggjort ett utgiftskonto från vicepresidenten Gyllenankars jordfärd 1696, en man, som hvarken till börd eller embete var en bland de högsta. Summan uppgår till 6,174 daler.
Dagens Ord
Andra Tittar