Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Därpå gick han i säng, och när han kände sig ensam mellan de rena friska lakanen, utan fruktan att någon skulle under nattens lopp komma och störa honom, fann han sig liksom mera självägande över sin person, som en avläggare, den där nu satt egna rötter och var färdig att avskäras från moderbusken och leva sitt liv igenom för sig, i egen kamp, med större möda, men också med större lust.

Ja, svarade han, det händer när det blir för lessamt att en liksom fastnar i ändan något rep eller annat rackartyg. Sen var det inte gott att komma loss, förstås. Karlarna smågrinade i skäggen, men Halten jämrade: Det är lejt i skoarna! Dåligt, mumlade Träsken, dåligt, dåligt. Och vart ska I nu ? Raggen betänkte sig, sade: Vi går väl omkring lite tills vi träffar'n, bruksförvaltarn.

Jo, och ska det bli ordning gårn! Liksom inte vi visste det bättre än han, vad som är ordning. Men, är det: nya kvastar sopa bäst, länge de är nya, förståss; men vänta han mig, ska han se besen! Inte är jag den, som väjer för en sån där friskalare! Kom han bara, ska han känna att sitta hårt! Tst! nu kommer den andra igen!

Det var denne man, som ock ville döda Jesusbarnet och därför påbjöd att döda alla gossebarn i Betlehem, som voro under två år gamla. Herodes Antipas var ogudaktig och orättfärdig liksom fadern, men mindre grym. Sin första gemål, den arabiske konungen Aretas dotter, försköt han. Därpå gifte han sig med sin broders hustru, Herodias, som han lockat att öfverge sin man.

Morgonen var våt och grå och liknade vårt skodon, som i nedslagen ställning tiggde värme vid brasan; kandidaten var, liksom jag, försedd med reservskor, men vår tredje sängkamrat hade blott en ask fin skosmörja med sig. När hon nu slog upp sitt öga mot den ångande kaffekitteln, hörde hon kandidatens stränga föreskrift: »Du blir liggande hela dagen

Mitt hjärta flödade öfver af andäktiga festkänslor, och liksom alla andra kände jag mig fattad af en varm, patriotisk hänförelse. Efter psalmen följde en paus. Sångarena och musikanterna stego ner från estraden, och bland allmänheten uppstod någon rörelse. Jag såg mig omkring, men upptäkte icke en enda bekant. Idel främmande anleten öfveralt.

Han drömde att han satt i de underjordiska verkstäderna, där Muspelhems sotiga väsen lupo kring med sina glödgade järnstycken utan att känna någon sveda från gnistorna, som hundravis fäste sig de håriga och krokiga benen. De skuro tänder och sträckte glödjärnen mot dörren, liksom väntade de därifrån ett besök av allt, vad de mest hatade och skydde.

Erkänna de icke att det bestående samhället är en misslyckad evolution och sjelft kulturfientligt samma gång det är naturfientligt? Samhället är liksom allt en naturprodukt, säga de, och kultur är natur. Ja, men det är dålig natur, natur afvägar, efter som den motverkar sitt ändamål: lycka.

Carlsson spatserade måfå neråt ängen och kom in i oxhagen; vandrade vidare under de blommande, ännu halvt genomskinliga hasselbuskarna, som bildade liksom en tunnel över det drog där strök fram och ledde till sjöstranden, där bryggveden brukade hämtas av uppköparens jakt.

I dem förborgar sig en värld, farligare än den, från vilken man dragit sig tillbaka, befolkad av samma lockelser, som denna äger, men mäktigare och oemotståndligare, emedan de här äro liksom eteriserade, befriade från den grövre materie, i förening med vilken de visa sig i den yttre världen.

Dagens Ord

mässing

Andra Tittar