United States or Rwanda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i din säng, och in i dina tjänares hus och bland ditt folk, och i dina bakugnar och baktråg.
Brita Cajsa lade äfven sin docka, ett vedträ inlindadt i trasor, i maskinlådan . Så sjöngo småstintorna ljufligt och andäktigt sin sång om himmelska Kanaan för de båda sömniga dockorna, medan de vippade lådan mellan sig. Gerda, fostermamman, sprang efter mannen.
Den trötta vandrarn, bränd af solen, glömmer Sin bördas tyngd, då han mig ser, och flyr Med vingad fot min anblick; själfva glädjen, Så högljudd annars, stämmer ned sin röst Till stilla böner, då min nejd hon nalkas; Och först i fjärran, sen hon gått förbi, Får hon sin sång och sina löjen åter. Förut, hur annorlunda var ej allt!
Hör du, tro inte att ja är rädd, inte. Får jag lägga mäj ett tag på din säng eller vill du följa mäj hem
Gubben pekade på ett ämbar vatten, en handduk, en stor, bred säng och gick. Samuli drog kappan af Nadja och beskådade henne. Hon blödde i ansigtet och darrade af köld i sin tunna drägt, halfnaken och trasig. Fall på knä, sade han, fall på knä och kyss mina fötter. Hon föll snyftande ned och grät som ett elakt och ilsket barn.
Hon tog honom fatt och kysste honom utan skam och sade till honom: Därföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansikte bittida, och haver funnit dig. Jag haver skönligen tillpyntat min säng med täcken utur Egypten och jag haver bestänkt min sängkammare med mirrham, aloe och kanel. Kom låt oss bola allt till morgonen och älskog sköta.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur. Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn: »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften. Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig. Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Din blomning, sluten än i knopp, Skall mogna ur sitt tvång; Se, ur vår kärlek skall gå opp Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp, Och högre klinga skall en gång Vår fosterländska sång. Till flydda tider återgår Min tanke än så gärna, Mig vinkar från förflutna år Så mången vänlig stjärna. Välan, hvem följer nu mitt tåg Till Näsijärvis dunkla våg?
Väl hade hon som helt ung fått beröm för sin röst, patrons fru hade ju försökt henne vid pianot och sagt, att hon kunde komma in vid operan, men musik hade hon ju aldrig tålt. Bara orgel. Inte sådan der lättfärdig dansmusik med horninstrumenter, eller gnidmusik på fiol, eller klingeliklang på fortepiano, nej, bara ordentlig, långsam klar sång, i stämmor eller ensamt, men allvarligt.
Hon hade ämnat bedja och redan lagt händerna i kors öfver bröstet. Men sömnen fick makt öfver henne, innan hon kom till midten af "Fader vår", och ögonlocken slöto sig. "Maja Lisa," hördes det åter från fruns säng, "orkar du inte vaka en liten stund?" "Jo!" Hon satte sig upp och gnuggade sig i ögonen. Märkvärdigt, att hon var så sömnig. "Man kallar mig till domen." "Herre Gud!" "Kom närmare!