United States or Kosovo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade icke öfvergått till de missnöjda oaktadt sina nederlag, utan förskansade sig genom religiös resignation: det var så Guds vilja; och genom att isolera sig i sitt hem. Dessutom behöll han alltid ett hopp att kunna höja sig. Men han var aristokrat i botten, ända in i sina vanor. Hans ansigte hade tagit en förnoblad typ; orakadt, finhyldt, med håret som Louis-Philippe.
Måhända kunde det snart blifva bra igen. I detta hopp förlät jag henne alt, ja, jag kände till och med en viss tacksamhet gentemot henne. Och hennes förolämpningar sårade mig icke mera stort.
Jag såg det blöda dag från dag, Jag segrar såg och nederlag, Men ingen såg jag svika; I bygder, där ej sol gick opp, Stod kämpen än med ishöljd kropp Och nekade att vika, Fast utan hem och utan hopp.
Men solen ingjuter icke allenast lif utan äfven hopp hos menniskorna; ty, då hon om qvällen går ned, hoppas vi alltid att se henne nästa morgon uppgå med en ny dag. Likasom vi för vårt lekamliga lif nödvändigt behöfva solen, så är religionen lifskraften för vårt andliga lif.
Vid middagstiden hunno vi till en liten gård, kallad Tjernverket; här hade vi beslutat att äta middag, ty der borde vi kunna få fisk och sälla hopp! potatis. Gården var för tillfället temligen befolkad; vi sågo stadsklädda manspersoner röra sig på tunet och vid sjöbrädden, då vi klefvo nedåt i en lång rad; eftertruppen knappast synlig, då förtruppen helsade på bondhustrun.
Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått, med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.
Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, då frälste han oss, icke på grund av rättfärdighetsgärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i helig ande, som han rikligen utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi, rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle, såsom vårt hopp är, få evigt liv till arvedel.
Mera talade ej till sitt pris den aktade herren, Utan han teg och gladdes af hopp, frikostigt i tanken Hvälfvande mycket ändå, som han ville förära sin fästmö, Löst och fast; njugg var han ej nu, den gamle, i glädjen.
Ty vi hava varit redo att komma till eder jag, Paulus, för min del både en och två gånger men Satan har hindrat oss. Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I? Ja, I ären vår ära och vår glädje.
I Herrans hand jag lämnar mig, När mina ögon sluta sig; När jag ur sömnen vaknar opp, Är Gud min glädje och mitt hopp. Kär kommer nattens stilla ro, När jag mig Herran fått förtro, Och glad ser jag en dag igen, När jag med Gud får börja den. Min gode hjälpare är han, Som för all nöd mig skydda kan, Min väktare, som hör och ser, När jag ej hör och skådar mer.
Dagens Ord
Andra Tittar