Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2024
Det är sant, bekräftade prästen, som så småningom övergått från veteskorporna till finare bakverk. Men, fortsatte han, sådant ska man i våra dagar höra av en jude. De hålla alltjämt de goda tio budorden i helgd och inte minst det fjärde, under det att den kristna ungdomen tror sig kunna mästra både religionen och dess förkunnare.
Stellan skälvde av rädsla. Han kröp ännu längre in i Kerstins kjolar och viskade: Mera! Berätta mera! Det fanns också en Gud Fader. Också han hörde till religionen. Han fanns i himlen. Men han infann sig ett slag varje kväll, då Stellan gått till sängs och läste aftonbönen.
Av medlidande med sig själv beslöt hon glömma honom, vilket icke gjorde henne någon svårighet, då hon hade full sysselsättning med tankarne på religionen och sin själs frälsning. En kort tid därefter lämnade Eusebia Aten. Det fanns intet skäl för henne att kvarstanna där, sedan Petros icke längre kunde uppträda på predikstolen.
För att underlätta denna återgång tillförsäkrade han dem en tillräcklig jordsträcka i sydligaste delen av Attika, där bostäder även voro upplåtna åt många av deras i religionen liktänkande, men fredligare sinnade bröder, novatianerna.
Religionen skall sålunda återkomma, men under andra former, och en kompromiss med de gamla religionerna synes icke vara möjlig. Det är icke ett reaktionsskede som förestår, det är icke ett återvändande till det som har levat ut, det är framåtskridandet mot någonting nytt! Vad för nytt? Vi få se! Mot slutet av vårt samtal slungar jag ut en fråga såsom man skjuter en pil mot molnen.
Men solen ingjuter icke allenast lif utan äfven hopp hos menniskorna; ty, då hon om qvällen går ned, hoppas vi alltid att se henne nästa morgon uppgå med en ny dag. Likasom vi för vårt lekamliga lif nödvändigt behöfva solen, så är religionen lifskraften för vårt andliga lif.
Han talade om religionen som människans strävan till Gud och till utbildande av sin egen högre natur, som även han, i likhet med alla bildade hedningar, fattade som Guds beläte . Detta förverkligas genom sanning, skönhet och frihet. Religionen är icke blott människosjälens självförsänkning i Gud, utan ock en strävan att i den yttre världen utföra Guds avsikter.
Han bad i skolan, när frågan kom, han bad vid spelbordet, när korten gåfvos. Religionen hade förderfvat honom, ty den hade uppfostrat honom till himlen i stället för till jorden, familjen hade förstört honom, ty den hade bildat honom för familjen istället för till samhället, och skolan hade utvecklat honom för universitetet i stället för till lifvet. Han var villrådig, svag.
Och om de kunna få plats i samma själ, så hvarför då inte också i samma verk. Deri ligger skaldekonstens stora betydelse i våra dagar; ty med större eller mindre klarhet syftar den just till detta mål." "Utan att lyckas; ty konsten gör inte något förbund, allra minst med religionen." "Hvarför inte?" "Den förlorar då båda sina lifsvilkor, frihet och naturlighet." "Misstag.
Detta var frågan om religionen som yttre form. Religionen såsom lära diskuteras i ett kapitel, i
Dagens Ord
Andra Tittar