United States or Lesotho ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hans asketiska religion hade dödat till och med mannen hos honom, och han fruktade qvinnan såsom fjärilen, hvilken vet att den skall när den befruktat. En dag talade en resande vän i förbigående om att äldre bror varit hos flickor. Det föll en fasa öfver honom, och han vågade icke se åt brodern när denne lade sig om qvällen.

Om qvällen, när han somnar trött och nytvättad efter alla svettbad, hör han hur tystnaden ringer i öronen och han väntar förgäfves höra klockan slå och tornväktaren tuta. Och vaknar han nästa morgon för att stå upp och leka. Han leker dag ut, dag in, en hel vecka. Aldrig går han i vägen mer och det är fredligt. De små sofva inne och han är ute hela dagen. Fadern syns inte.

Qvällen var lugn och klar, vinden satt tanklös i trädens toppar och rörde icke mycket som ett löf. Daggen hade fallit och blänkte i gräset och vid stranden surrade legioner myggor. Derborta vid elfven satt Erik med sitt metspö. Hanna satte sig bredvid honom och sade obesväradt hon kunde: god afton, Erik, har du något metspö, låna mig, jag vill gerna meta en stund.

Han föll i, kom upp igen, försökte nytt. Förgäfves. Malin gret och qved, torterad till det yttersta. Som en blixt kom hämden. Och ångern, bitter och för sen. Mortis utledsna min och skamflata ansigtsuttryck såg hon att han ansåg sig ha spelat en dålig komedi, som han förgäfves sökte att med värdighet spela till slut. Man arbetade till sent qvällen. Slutligen fans han dernere.

Hvar morgon nickade Ina ett godmorgon åt sin gumma; middagstiden, solen började kännas något varm, frågade hon henne litet oroligt, huru hon mådde, och om qvällen, när hon gick att lägga sig, sade hon: "godnatt du, ser du hur varmt och skönt jag har i min lilla säng, och du måste stå hela natten i kölden. Men se det har du för att du är drottning".

Slutligen hade hon ännu varit inne det ifrågavarande kaféet och der blifvit försäkrad om, att något fruntimmer den qvällen icke der intagit någon förfriskning. Derefter omtalade hon hela händelsen, såsom hon hört den af Hanna och Valter.

Alla andra män föreföllo henne i jemförelse med honom råa, smutsiga, klumpiga. Han var liksom från en annan planet än de andra, och han talade ej ens samma språk. Hon visste ej hvad han sade, men förstod honom ändå väl. Hon förstod ej orden, men tonen, rösten, blickarne. Hon trodde, att han älskade henne, hon tänkte det icke, utan anade, kände det. Denna qvällen isynnerhet.

När qvällen kom och dagens arbete var slutadt, gick den femtonåriga in i det rum, som i fordna tider varit familjens samlingsrum, och der nu hennes fader, af vana sedan gladare dagar, mest hvarje qväll infann sig.

De vemodiga stroferna i början af hvarje visa lockade tårar i hennes ögon, liksom hon af de muntra, nästan vilda omqvädena vid slutet af hans sånger tvangs, nästan mot sin vilja, att göra några danssteg eller vagga hufvudet i takt med rytmen. qvällen arbetade han i trädgården. Der var han lika outtröttlig. Han hade en månad gjort underverk.

Söta goda pappa, efter Heikki, jag vill ha Miranda, jag måste ha Miranda, nu strax måste jag ha Miranda från Heikki. och sade att Clara ovilkorligen ville se fadern, hon var orolig och tycktes ha feber, hennes näsa hade blödt qvällen, hon trodde att det var «höstfrossan», en sjukdom som lilla Clara hade haft ofta förut.