United States or Mozambique ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag kom igen dagen därpå, jag belånade min klocka, hon svarade vänligt, jag hälsade god dag, hon började betrakta mig som en kund. Jag kom igen dagen därpå och alla dagar. Jag belånade allt vad jag hade löst, till och med kläder och böcker. Ibland löste jag ut en del, men alltid hade jag något stående.

Men nu blev det rörelse uppe det trånga torget, där tiggare och sjuka lågo sina trasbylten och vandringskvinnorna, som knuffades om brunnskaret, oblygt ryckte i sär den röda skjortan över barmen. Nu gällde det att bereda rum, ty hela den buktiga gatan började fyllas av rustningar och böljande hästtäcken.

Vi vilje se, om den unge är en krigare, eller om han har mjölk i sina ådror. Nu skole vi tåga hem". Följande dagen eldades en svetthytta för höfdingen; jag stod bunden vid en påle ett stycke derifrån, nära ingången till hans hydda. Schananos qvinnor och barn samlades redan omkring mig och uppstämde sånger, stundom började en och annan att söka tillfoga mig smärta.

Och likväl var det hon, ty det var hennes röst: tag mig om du kan! Och började hon springa, men helt långsamt; hon sprang med små korta steg, och under tiden vände hon sig om oupphörligt och log och visade sina gula tänder. Hur det plågade honom, hennes löje!

Alma hade ej mer tid att tänka döden, utan bemödade sig nu endast att hålla styråren , att båtens för var vänd rätt mot hemstranden. John rodde af alla krafter. Årorna gnisslade och vattnet plaskade. Men rundt omkring dem började morgonens klarhet sprida sig. Himlen rodnade i öster och foglarna började sjunga.

Hans ansikte hade fått samma uttryck, som det haft några ögonblick under Arvidsons middag ett uttryck av grubbel över något förlorat, något bortglömt, eller över något som man en gång hade lovat honom och som aldrig kom. Klockan var halv åtta, Tomas gick från Mortimer. Det dröjde ännu nära en timme, innan Ellen blev ledig. Tomas drev omkring. Solen var redan borta, och det började skymma.

Hon hade nemligen kanske med latinets tillhjelp förstått en för oss obegriplig antydan, att två genom benbrott förolyckade elgkalfvar blifvit funna, slagtade och delade emellan de närmast belägne sätrarne. Vi började frukta att återse vår andel af elgkalfven som »Gjengangere».

Och återigen började ljuslågorna att tåga, en efter en, ända till dess den sista var försvunnen. Frosten small i träden och emellanåt flyttade sig någon storfågel sin gren, men de flesta djur höllo sig stilla. Det låg litet gles snö granarna, men långa sträckor var marken hård och bar. Bäckarna voro isbelagda, och endast de brantare ställena forsade och porlade vattnet entonigt.

Saken var ett okynne, ett utbrott af vild glädje, och togs icke vidare tragiskt. Nu, när han gått till doms med sig, började han samla andra menskors omdömen om sig, och nu först häpnade han öfver de skiftande domarne.

Daggen började falla. Skylarne åkern stodo nu alla uppresta. Folket tog sina verktyg och vandrade hemåt. Annikka lyfte lätt barnet i sina armar och gick jollrande genom skogen. Solens sista strålar strödde ett skimmer af guld hennes bara mörka hår, som i en tjock fläta föll ned ryggen.