Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2024
Men nog får jag väl lof att raska på mig, jag också, så ni ej alla springa förbi mig. När vi mötas om fem år, tänker jag vi ha vår framtid klar för oss, sade Alma, mycket har klarnat för mig redan i
Och vi som förstår, vi som ä det inte så att man kan spy kattor! En sån där kan springa i boklådan och ta vilken bok han vill och här sitter vi och vi som förstår, vi som kan begripa va vi läser vi, vi kan inte springa i boklådan Han såg åter på Axel: Ä det inte rätt, vad jag säger? Axel nickade borta i sitt soffhörn. Stellan stod fortfarande stilla med händerna på den oordnade högen.
Omvärvd av hirdens sköldar begynte han springa utför högen. Stenarna smattrade klanglöst på lädersköldarna, och blödande från hela ansiktet, blev han den sista biten till drotthuset släpad och buren av sina flyende stallare och svenner. Ofärdskonung! ropade allmogen efter honom. Barkekonung, hungerkonung!
Skummet fräste dem högt upp i ansiktet. Tomas och Märta började springa; vid mitten av bron var en genomfart för ångbåtarna och en tilläggsbrygga, och vid bryggan låg just en av Svartsjölandsbåtarna, på väg till staden. Det var nätt och jämnt att de kommo med. Den lilla lurviga, svartgrå hunden stod ensam kvar på bryggan och gnällde sakta, med svansen mellan benen.
Det var andra gången man röck honom i rocken, när han ville springa. Han kände sig som en omnibushäst, som oupphörligt tar fart och oupphörligt hålles igen. Detta röck sönder hans nervlif, slappade hans viljekraft och lade grunden till blifvande modlöshet. Han vågade aldrig önska något rätt lifligt, ty han hade sett sina önskningar motas så många gånger.
När han kom ut på vallen och åter ämnade börja att springa, var han nära att stupa i en öppen grav. En unken liklukt mötte honom. Vad är detta? frågade han och tog förskräckt ett steg baklänges. Men sedan böjde han sig framåt för att kunna se ned i graven. Då såg han, att det låg en hop bruna och förruttnade barnlik där nere, men ett litet barn var ännu vid liv och kved sakta.
Med ett högt skri sprang han ur rummet. Han hade tappat sabeln. Men baljan slog honom om benen. Kasken föll av. Han ville springa och gömma sig. Men rummen hade med ens blivit så underligt stora. Och han kände sig så trött i benen. Han tyckte också att någon sprang bakom honom, för att hinna upp honom och rycka honom till sig. Och detta, denna, som förföljde honom, var hans mor.
Jag förstod inte, varför jag satt där, eller varför jag skulle åka ut i det strömmande regnet, men automatiskt som förut sade jag till karlen: »Kör allt vad en häst kan springa, det är min lilla gosse, som håller på att dö. Ni ska' inte göra det för intet.» Kusken hade kört oss många gånger förr. »Är det den lilla snälla gossen, som är så vacker?» sade han.
Det märker man däruppå, att synden är er en söt lukt, så att ni gärna springa milen fram och tillbaka i ur och skur om ni blott kan få lukta på en om än aldrig så liten synd. Drevhundar är ni i det stora tjuvskyttet på Guds villebråd. Och liksom hundar har ni inte större lust än den att få hetsa och jaga och därför står fradgan kring munnen på er och tungan hänger ur käften.
Ett ögonblick tänkte hon på att springa upp och blanda sig med det övriga sällskapet det var så omöjligt, tyckte hon, att tala med honom här, bland alla dessa främmande människor, efter det samtal, de sist hade haft med varandra, efter det brev, hon hade skrivit i sommar och icke fått något svar på. Men hon blev sittande.
Dagens Ord
Andra Tittar