Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2024
Med flätverk av guld blevo de omgivna i sina infattningar. Stenarna voro tolv, efter Israels söners namn, en för vart namn; var sten bar namnet på en av de tolv stammarna, inristat på samma sätt som man graverar signetringar. Och man gjorde till bröstskölden kedjor i virat arbete, såsom man gör snodder, av rent guld.
Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: »Israel skall vara ditt namn.» Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog för ett utsäde av två sea-mått. Därefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den på veden.
Och han lät där på stenarna sätta en avskrift av Moses lag, den lag som Mose hade skrivit och förelagt Israels barn.
Och städerna förstörde de, och på alla bördiga åkerstycken kastade de var och en sin sten, till dess de hade överhöljt dem, och alla vattenkällor täppte de till, och alla nyttiga träd fällde de, så att de till slut lämnade kvar allenast stenarna av Kir-Hareset.
Han igenkände flera av de trälar, som hade smugit sig undan från faderns gård, och vid en av stenarna satt den livströtta Tova och suckade som alltid. Det var då för att i skymning och hemlighet hålla träl-ting, som de varit borta de sista nätterna? Och lagmannen, som stod i mitten och talade, var den gamle Jakob med sin stav.
Han kände sig så hopplöst förödmjukad att han började plocka upp en handfull småsten för att Göran ej skulle se, hur förödmjukad han verkligen var. Slutligen kastade han stenarna från sig, rätade upp sig och sade: Ja, men du skulle se min häst! Ögonblicket efter stod Göran vid sidan om honom: Har du fått en ny häst? Stellan nickade hemlighetsfullt.
Har du sett björkarna och granarna som vexa öfver hvarandra på brons båda sidor? Icke vexa de dock på hvarandras toppar, fast det ser nära så ut, der de stå i branten öfver hvarandra. Har du, bedragen af vattnets klarhet, velat plocka de blänkande hvita stenarna och musslorna i sjöns botten, der de ligga på flere alnars djup under vattenytan?
"Varen tysta, det skall hållas hemligt, så att inte John får veta det. Varen tysta." "Gud bevare! Skulle rektorn bli ond öfver det?" "Tala inte så högt. Ingen annan vet af det, än skogen och ljungen och stenarna." "Hon yrar," hviskade Maja Lisa. "På jorden vet ingen, men i döden blir det uppenbart. Allt, allt!" "Hon har helt säkert någonting på sitt samvete," sade Mina.
Och naturlära var ingenting annat än lustiga beskrifningar på och anmärkningar om allt hvad hon dagligdags hade för ögonen: snön på marken, mossan på stenarna, djuren i ladugården och i skogen, flugorna, som surrade om i luften, blommorna på marken. Det var ingen konst att komma ihåg det.
Det var en liten uthuggning i skogen, full av granit- och kvartsblock, och mitt ibland alla stenarna satt David, iförd endast byxor, skjorta och en grå arbetsrock. Om Hartman ej vetat att han var vansinnig skulle han ha tagit honom för en stenarbetare.
Dagens Ord
Andra Tittar