United States or Madagascar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då talade Isak till sin fader Abraham och sade: »Min fader!» Han svarade: »Vad vill du, min son?» Han sade: »Se, här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?» Abraham svarade: »Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son.» Så gingo de båda tillsammans.
Gör det, svarade hustrun sakta och torkade bort tårarne med slarfvan, som var omkring barnet. Hellu blåste i spisen, men ville inte få det att tända, ty veden var våt. Modren gick med barnet på armen att hjelpa henne. Sedan tog hon från vrån en liten, nedrökt kaffepanna och slog litet vatten till den förra sumpen.
För att knipa ut arrendesumman lade Höjer på sin arrendator nya onera, som denne sökte skudda av sig. Och snart upptäckte man att han gjort odlingarne på svindleri, så att han sålde veden, som höggs vid röjningen, och vad värre var, sög den nya jorden läns, då han inte kunde gödsla den.
Och nu, hör han, jag far om en half timme. Men till qvällen kommer jag tillbaka, vid sextiden som vanligt. Till dess måste potateslandet vara upplöjdt och gröna jollen tjärad. Hugg veden åt kaptens på udden, han sade till i går, men tag qvistarne med, hör han, och rada den inte så förfärligt tätt. Han ger dem så mycket ved på en famn, att han ruinerar mig.
De svängde fläktorna över den sura och rykiga veden, hjälpte varann att knyta hårbandet och klättrade på bänkar och spann för att plocka ned brödkakorna, som voro uppträdda på en stång under taket. Mitt över rököppningen i valvet storskrattade ett par vaktkarlar.
Det brände i hufvudet, och kroppen skälfde till ibland af kyla. Det var tungt att gå i dag, det gick icke så bra som eljes. Hon sträckte sig upp efter en blankskurad kastrull och gjorde spiseln i ordning. Ute i boden stod veden, som hon sjelf köpt och sjelf huggit och sedan radat upp så nätt och jemnt. Dit ut gick hon, en brasa skulle säkert bidraga till trefnaden.
Men Carlsson var som en pil efter honom, och en morgon var spisen vitstruken; en annan morgon voro vattämbarne grönmålade med svarta band och vita hjärtan; en annan åter låg veden under ett tak, som han slagit upp på vedbacken bakom matboden. Carlsson hade lärt av fienden att erövra kökets stormakt, och med den nya pumpstocken var han bliven oemotståndlig.
Så hällde hon öfver klabbarne en god portion, bar flaskan åter bort på sin förra plats och gick ännu en gång in till sin eldstad och sina vedträn. »Upp med spjället, käring», kommenderade hon sig själf, »och dörren på glänt, när du ska' till att osa fan ur veden med petroleum!»
Allt detta gick med synnerlig fart, hennes magra, bruna armar liknade några af de knotiga björkgrenarne, som kommit in ibland veden; torra och formlösa rörde de sig, belysta af den flammande, kortvariga elden från tändstickorna och skenet från den lilla lampan där borta på byrån. »Det tar sig, ta mig fanken, inte ändå!»
Och han skall fläka upp det invid vingarna, dock utan att frånskilja dessa; och prästen skall förbränna det på altaret, ovanpå veden som ligger på elden. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN. Och när någon vill bära fram ett spisoffer åt HERREN skall hans offer vara av fint mjöl, och han skall gjuta olja därpå och lägga rökelse därpå.