Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Fram med dig! Stellan gick sakta fram och ställde sig vid pulpeten. Ögonblicket efter kände han rektorns hand om sin krage. Nu låg han pulpeten och väntade Och kommo slagen. Han bet tänderna samman. Inte skrika. Inte skrika, tänkte han. Han drog ryggen samman under de vinande rappen. Stilla, drummel. Spänn dig inte! Han slappnade åter till.

I samma ögonblick skrämdes de båda af ett starkt klingande skratt, som ljöd helt nära och som tycktes komma från jorden; en dörr, gömd under några af de stora buskarne, som växte öfver ruinerna, öppnades sakta och därur framträdde en ung bondkvinna, som med händerna i sidorna och alltjämt skrattande samma råa och bullrande sätt blickade från den ene till den andre, som om hon haft framför sig några utklädda namnsdagsgratulanter af sitt eget stånd och icke dessa båda förskrämda hufvudstadstyper, klädda efter sista modet och doftande af dyrbara parfymer.

Och genom ungskogen, som stod kvar sluttningen, flög en sakta susning. Den upprepade aningsfullt: "Julfröjd". Men huru visste granarna i skogen någonting om julfröjd? Hade väl julens ängel, han, som sväfvar fram öfver städer och byar, hade han hälsat i skogen och hviskat om julens budskap äfven till den? Snart kommo stora kälkar, dragna af hästar, hitupp.

Och Hartman var nära att sjunka ihop av rörelse, men han behärskade sig och lyssnade. En sång kom däruppifrån stugan, två gamla röster sjöng, den ena var en gubbes, skälvande och tunn, den andra, troligen moderns, litet fylligare. De teg bägge och lyssnade, men plötsligt började David sakta gnola med och knackade varsamt takten mot en sten med släggan.

är det godt Jaska skrattade smått, ett underligt, förnöjdt, barnsligt, halfvaket skratt. Det lät som en sömngångares. Det är godt upprepade han sakta och somnade in. Han vaknade aldrig mera.

Hon lade vedträdet tätt till sitt bröst, såg ner det med stor ömhet i blicken, vaggade sakta med kroppen och hviskade: "Sung nu Mäta-Geta, somna hon." "Va ta mi Jetu ot mi. Millmaste tana, o åt ått ti Tana. Millmaste tana." Märta-Greta var fast öfvertygad om att hon sjöng fullt korrekt sången: "Hvad har min Jesus gjort för mig." "Millmaste tana", det betydde Himmelska Kanan.

gick han sakta mot Kerstins trappuppgång, medan han lämnade hästen gården, och efter att ha knackat hennes dörr och släppts in, gick han fram till fönstret för att undersöka effekten. Rabulisterna hade närmat sig hästen, böjde sig över den och sågo därefter upp mot Kerstins köksfönster. Stellan nickade åt dem, till tecken att han var vänligt sinnad. Men de tvekade ännu.

Nadjas små skratt ljödo ifrån det gröna rummet, dämpade af det tjocka förhänget, de förtonade och tystnade slutligen af. Klockorna i tornen slogo fyra. En svag strimma af dager trängde in genom rutorna. Sakta lyftades gardinen vid dörren upp. Den unge ingeniören smög fram med stöflarne i handen. Hans ögon flammade, hans kinder voro blåröda.

Vem som kom att sveda ögonbrynen, var inte avgjort, men att det skulle hända någon, det var antagligt. Hon gick och knallade sakta hemåt och kom upp ekbacken. Det sorlade nere vid bryggan och hon såg mellan eklövet, hur mänskor rörde sig kring sjöboden, talade i munnen varann, förhandlade, utredde, tvistade. Det hade tilldragit sig något, medan hon var borta, men vad?

Och för att höra bättre gingo vi sakta närmare utan att gossen såg oss. Han satt alldeles stilla, lät trästycket fram och åter i vågorna, och med en svag, klockren stämma sjöng han för sig själv. Det var en sjömansvisa, som han lärt av barnen ön. Sjung falleralla, sjung falleralla la och uti havet sin grav han får.