United States or Azerbaijan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Dessa utgöras af alla de troende, som vi sågo ännu vara qvar jorden, såsom de 144,000 Sions berg, de i kap. 16:15, som uppmanas att "vaka," de i kap. 18:4, som uppmanas att " ut från Babylon," och de som frälsas, när Herren nedstiger oljoberget. Dan. 12:12.

Där fanns många små städer och byar, människorna arbetade och släpade i fabriker utan sol och luft för ringa lön, och husen sågo fattiga ut. Ja, här skulle det där folket bo hade man sagt honom. Han började nu lefva bland folket här alldeles som han gjorde i sin hemstad, och han tyckte att människorna voro lika här som där. Det gick honom samma sätt.

Nu i förbifarten endast nickade vi till hvarandra, och ett outsägligt leende spred sig öfver deras friska drag när de sågo den för dem okände Ambrosius, iklädd min värdighets högröda mantel, skrida fram med sin älskade tobakspipa i munnen.

Gossarna suto röda i synen och sågo oroligt ned i sina böcker, en dof stillhet rådde i hela skolrummet; men herr Gyllendeg steg gravitetiskt fram till rektorns bord och tog ordet: "Gud bevare mig, fattige man", sade han efter några hm! hm! och retirerade sålunda till vanligare och lättare fraser, än han först ärnat bruka, "hm! hm! jag är människa, jag också.

De ljödo djärva, förfärliga även nu, från Annæus Domitius' läppar, även här bland människor, åt vilkas innersta önskningar de gåvo verklighet som av dem hade att vänta liv och räddning undan en överhängande fara som i den händelse, de förkunnade, sågo mer än sin egen lycka: en borgen för romerska rikets fred, mänsklighetens välgång, sanningens seger.

Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. Mina fiender drev du flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag. De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke. Och jag stötte dem sönder till stoft jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet gatan.

Han mötte aldrig någon af dessa människor, som skulle vara onda, alla sågo vänligt honom alldeles som hemma. Kom han in i ett hus, var han alltid välkommen och blef väl undfägnad, och allra minst ville någon taga hans lif.

Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås. Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades dem; men de kommo skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram. Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Där var det ljusare och fjärden låg oändlig, stilla som en spegel och skären hängde mellan himmel och jord, under och i en luft av violett med en rosarand över sig. De satte sig strandklippan och sågo det svarta vattnet under sig endast krusat av några lösgjorda tångbålar, som flutit upp.

Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade. Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring. Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade. Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.