United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då ändtligen ryckte den stackars modern upp sig ur sin overksamma sorg och skyndade ut för att värma och ställa allt i ordning. Emellanåt öppnade hon dock förstugdörren för att spana och lyssna. Anna låg med högröda kinder och värkande hufvud och gaf ångestfullt akt på hvarje buller utifrån. Men den ena kvarten gick efter den andra och ingenting hördes af.
Hennes ögon dimmiga och ögonlocken tjocka. Hon kunde icke hålla dem uppe. Ur de röda, tjocka läpparne kom der en het, spritstark ånga. Kinderna voro högröda, håret, tillklibbadt af vattnet, hängde i stripor omkring ansigtet. Vill du gifta dig med mig nu, så kommer jag strax! Svara! Nu eller aldrig. Mannen ryckte till. Han såg ned. Ändtligen lyfte han ögonen, betraktade henne länge och tveksamt.
Hon trädde på sig ett stort blårandigt förkläde och över detta ett mindre svart av siden, hon fäste silverbroschen med salig gästgivarns hår under hakan, hon häktade i de gyllene öronringarna, hon satte på huvudet en mössa av svarta spetsar och högröda sidenband, en gåva av Träsken. Hon snöt sig i underkjolen och sade: Inte för att jag vålar honom, men han är greve född
Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? »Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa.» Varför är din dräkt så röd? Varför likna dina kläder en vintrampares? »Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena, och ingen i folken bistod mig.
Frun, Evas matmor, var upprörd och tyckte ej om denna skilsmessa från en värderad och utmärkt tjenarinna; fröken hade stora tårar i ögonen under det presten uttalade de ödesdigra orden, och Eva storgrät, så att hennes högröda kinder blefvo ännu rödare. Men på qvällen förlorade Erik totalt hållningen. Han drack i botten hvar gång man skålade med honom och fylde strax på igen.
Nu i förbifarten endast nickade vi till hvarandra, och ett outsägligt leende spred sig öfver deras friska drag när de sågo den för dem okände Ambrosius, iklädd min värdighets högröda mantel, skrida fram med sin älskade tobakspipa i munnen.