United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !


En ofullständig förteckning uppräknar trehundratrettioåtta närvarande lantdagsmän, största delen adel med frejdade namn, den åldrige biskopen Erik Sorolainen med tjugu präster, ombud från tio städer och tjugu härader samt, såsom det femte ståndet, tio officerare. Den lilla staden samt närmaste byar voro överfyllda med folk.

Kan du inte tala saktare bad Liisa hon hör ju oss, hustru din? Bryr jag mig om henne svarade Erik om hon tror, att hon skall vara styrman för mig, tager hon allt miste! , Liisa, säg ifrån, hvad du vill hafva, får du det. Du skall väl hellre gifva henne dina penningar. En fattig flicka som jag kan väl vara utan. Herrskapsmadamen skall väl pyntas, kan man tro.

Hans mor, tvätterskan, hade bott i barackerna med flere andra familjer inom samma väggar, och hvad hem var kunde Erik icke veta; det skulle blifva hennes sak att lära honom det. Hon tänkte allting som varit, nu der hon satt trött och utarbetad, urståndsatt att röra sig. Julaftonens timme var redan slagen, och han kom icke.

Och det frågar du, som vet, att hon hade penningar och dessutom jemt hängde efter mig. Inte slapp jag lös. Tror du man kan skjuta ifrån sig en som håller sådant tag? kan du hafva det, som du har det! God helg, Erik, jag går nu, jag. Kom in och värm dig, du har kalla händer ... Åh, dem värmer jag sjelf. Och hos Antipoffs i rummet sitta de väl snart nu alla.

Honom svarade den gamle fadren: "Som ditt brott är, blir ditt straff i morgon." Erik gick och lade sig till hvila. i ordning gick enhvar till fadren, Kom med samma svar från honom åter, Tills af alla Tomas blott var öfrig. Denne, han märkte brödrens vandring, Gissade till deras uppsåt genast Och betänkte sig, tills alla somnat, Och gick in i stugan till sin fader.

Först för ett pistolskott nedföll Erik, Och hans baneman för Gustafs björnspjut. Striden växte, styng med styng blef växladt, Sex af fienderna lågo döde, Och af brödraskaran blödde alla. Sist bland dem var Adolf ensam öfrig. Sårad genom ben och skuldra redan, Slog han kring sig med en röfvad sabel, Tills, igenom bröstet dödligt stungen, Än i döden sårande, han nedföll.

I porten stod en jungfru, som skulle in i huset; hon hade varit promenad och hade svårt att skiljas från sin »kusin», gardisten, som följt henne hem. Är det här, som man går in till fruktbutiken? frågade Erik, i det han förläget tog hatten af sig. Jaha, men den är inte öppen i dag. Jag var här i går och tittade och i förgår med, men det är ju alltid stängdt.

Erik såg upp med ett förnöjdt leende. Fröken får mitt, det är bättre, än de andra. Vänta, skall jag sätta bete

Ni måste allt hafva mycket penningar, karl, efter ni har råd att bestå er en sådan der lyx sade frun och såg belåten ut, när hon stack penningarne sig. Sådan der ... hvad heter det? sporde Erik och stannade i dörren. Lyx, heter det, lyx sade jag. Erik såg med en stadig blick frun: Hm, hon vet inte, hurudan hustru jag har, för skulle hon icke tala der! Jag har en bra hustru, ser hon.

Erik hälsade givetvis med utsökt artighet, men önskade samtidigt, när han såg damernas blickar, att Stella inte vore fullt våldsamt extravagant i sin klädsel, och han insåg att det nu gällde att hålla tungan rätt i mun.