Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Skulle han i nästa ögonblick långt nere flyta upp som ett blodigt, sönderkrossadt lik? Eller skulle djupet aldrig mer återge det djerfva menniskoflarn, som oförväget vågat trotsa en obändig och vild naturkraft? Åh, ingen fara! Som en Mefistoskepnad steg han med röda tröjan upp ur skummet, våt ända till hatten, men lugn som en staty. Stocken rullade åter under honom, jemnt, rakt, pilsnabbt!

En dag, jag hemkom, Mötte jag strax en bekant vår trappa och hälsade vänligt. Denne dock hälsade ej, men tryckte blott hatten i pannan Djupare ned och dolde en tår och skyndade dädan.

Han öppnade dörren till rummet, där vi sutto, och vid armen hade han en av de eleganta damerna, som brukade resa över om aftonen från den närliggande storstaden. Jag skall aldrig glömma den scen som följde. Min väns sällskap rätade upp sig i sin fulla längd och frös till is. Hennes sidendräkt frasade kring hennes svarvade gestalt. Hatten med den röda plymen satt som en domarbarett hennes huvud.

Soldaten kom, och hon fyllde sitt mått För den tappre till yttersta rand, Och det feltes ej stort, att till råga han fått Två tårar till däribland. Det är länge sedan jag henne såg, Men hon bor i mitt minne dock, Och madammen kommer jag gärna ihåg, Och hon kan förtjäna det ock. Ständigt, förrn han gick att strida Och till anfall order gaf, Sågs den gamle Lode bida För sin front med hatten af.

Sade och hann blott kasta en blick kring rummet och höra Ljudet af klockan, som slog i detsamma, och glädas att träffa Allt som förut förtroligt och kärt i det älskade hemmet, Hann ej märka, hur brydd den vänliga systern hans anblick Flydde och sprang att dölja sin blick i den skymmande hatten.

En snöhvit beduinkappa hängde från axlarna ända ned till fållarna och föll i lediga, vackra veck kring lifvet, icke döljande, utan fastmer höjande linjernas skönhet. Den lätta, eleganta hatten med sina långa, bakåthängande plymer satt ledigt hufvudet, och därunder smögo sig liksom af en händelse några mörka lockar fram. Hon var stilfull från hufvud till fot, där hon stod, rak och värdig.

Men fram skulle han, kärleken i hjärtat dref honom, och den som drifves af kärlek, frågar ej efter bråddjup och smala vägar. Småningom blef vägen bättre, men det blef kallare och kallare. Vinden slet i hans rock och piskade snö i hans ansikte, men mannen bara svepte rocken tätare omkring sig och tryckte hatten säkrare hufvudet. Och han frös icke, ty hjärtat var varmt af kärlek.

han kom, men han kallade strax sin syster och sade: "Hanna, den främmande väntar oss ren, tag hatten och skynda; Innan till kvällsvard dukas ännu och den gamla Susanna Löper kring backar och berg, som hon brukar, och ropar och söker, Hinna vi föra vår gäst kring nejden och spana, om folket Samlats till lekar ren och beredt lusteldar för natten."

"Elvira!" viskade han ömt, och hon rekognoscerade hastigt terrängen även hon. möttes deras läppar. hostade jag. De älskande slungades från varandra och betraktade misstänksamt först mig, sedan den kungliga familjen. Men vi voro lika orörliga allesammans. "Vem fadren var det som hostade?" sade ynglingen. Jag vände mig mot honom och lyfte artigt hatten. "Det skall jag säga herrskapet.

Gut, säger köpman Luther, sehr gut. Men jag svarar. Dass ist gar nicht gut, herr kaufmann Luther. Dass ist schlecht, schlecht, schlecht. Och varföre , ? frågar köpman Luther ganska förvånad. Och jag svarar Men i stället för att svara, tog Träsken hastigt av sig hatten och höll den för ansiktet.

Dagens Ord

bolla

Andra Tittar