United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sålunda, när jag kommit hem igen, återväcks i min hågkomst en scen, som i ett förbiilande ögonblick tilldrog sig i doktorns salong under mitt besök där på natten. Som vanligt bilda träets fibrer olika figurer. Och här visar sig nu ett bockhuvud, mästerligt gjort, och jag vänder genast ryggen till.
Armen var förlorad ... barnet skulle kunna räddas, men endast om man genast tog bort armen. Alla anstalter gjordes. Stilla och tyst. Ingen förskräckelse, ingen scen. Inga tårar och intet pjunk. Ett glas vin gjorde dem allesamman godt. Kajsa icke minst. Weli förstod allt, han var nu vid full sans och gillade fullkomligt allt hvad man företog med honom.
Men så kom den scen, där döden visar sig för Lycko-Per, och då blev Sven tyst. Ingen hade tänkt på, att denna scen fanns där, eller att den överhuvud kunde göra ett sådant intryck. Men allt, som sedan följde, brydde Sven sig icke om. Och när någon efteråt frågade, vad han sett på teatern, så svarade han bara: »Jag har sett döden. Det var ett stort långt benrangel och kunde tala.
Nu kan jag dö i lugn, och ingen skall fråga på min graf, hvart jag gjort af med mitt barn." Vår öfverraskning kan man lätt föreställa sig; men den julkväll, som hotade att bli oss så ledsam, blef gladare än mången annan. En scen på hafvet.
Direktörens teaters rykte blef räddadt Nadjas teaterbana för alltid bruten, på denna ort åtminstone. Hon hade blott spelat en enda scen, under en enda minuts tid, men denna enda scen hade varit tillräckligt lång att förskaffa henne rykte för lifstiden.
Med tillhjelp af klöfsadeln redde husets egare sig ett läger på golfvet; de andre männen lade sig helt enkelt i sina kläder; elden slocknade så småningom, och det sista jag hörde var Svend Opsals röst: »Jag får upp tidigt och bränna bönor!» Hertha hade under hela föregående scen med stor framgång spelat rolen af »den sofvande sköna hos röfvarena», men jag såg nogsamt, att det blott var höjden af dramatisk föreställning.
Saftri ropade hon efter honom, Saftri, i morgon, i morgon skall du få veta det. Om morgonen talade hon med kaptenskan. Sergej inkallades. Det blef en liten stum scen. Sergej ville egentligen ingenting. Han såg generad ut. Och Kajsa var ond hela tre dagar. Så började kurtisen om igen. Nu ville han bestämdt. Men inte hon. Kaptenskan kom ännu en gång emellan som tolk.
I den upphetsning, vari hela denna oväntade scen och nämnandet av Förste Konsulns namn hade försatt henne, betänkte hon ej strax, vilket vågspel det var för en ung flicka att i denna tidiga morgon rida ut på landet allena. När hon kommit ett stycke utåt vägen, beslöt hon likväl vända om, men märkte nu, att hon redan var förföljd. I
Åhöraren får däraf icke tro, att man missförstått en gästfri tid eller gjort en osann, karikerad scen.
Han öppnade dörren till rummet, där vi sutto, och vid armen hade han en av de eleganta damerna, som brukade resa över om aftonen från den närliggande storstaden. Jag skall aldrig glömma den scen som följde. Min väns sällskap rätade upp sig i sin fulla längd och frös till is. Hennes sidendräkt frasade kring hennes svarvade gestalt. Hatten med den röda plymen satt som en domarbarett på hennes huvud.