United States or Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han var den som skulle uppehålla disciplinen, den närvarande docenten fungerade endast. Han var omutlig, stum och blind. Nu började man med ett konstlat lugn att formera blyertspennor, vika av papper, slå namnteckningar och skugga bokstäverna i det ämne man funderade på att välja.
Då höjdes våldsamt gamle Johans barm, En storm var lös däri af harm och smärta; Men stum från väggen ofvan stolens karm Han ryckte ned och höll med säker arm Till svar en spänd pistol mot brodress hjärta.
Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus' område och tog vägen över Sidon och kom, genom Dekapolis' område, till Galileiska sjön. Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad honom att lägga handen på denne. Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart.
När Alrik kom till middagen, fanns ej den gamle där, men när han kom hem om aftonen, låg gubben i herr Lindboms säng, och när sängens ägare infann sig vid tiotiden, då tog det varma hjärtat eld, och röken tycktes kväva den känslofulla, ty han blev stum, så stum att han icke besvarade hälsningar.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun; ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun. Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud. Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Sakari följde hans exempel, och snart fyldes stugan af den starka doft denna hemvuxna plantering sprider omkring sig. Leena, alltjemt lika stum och liknöjd, steg ändtligen upp, stack med en knappnål fast sin öppna klädning och gick, som seden fordrade, ut ur stugan rak och stadig, utan att med ett ord tilltala männen.
En sådan stod då i din trupp, von Kothen, Det var korpralen numro sju, Standar. Han stod med söndrig sko på ena foten, Den andra foten blödde och var bar. Då Döbeln hann den gamle, sågs han stanna. Med blicken mörk, med handen på sin panna, Besåg han stum den gråa krigarns skick.
Det var en kulen julekväll. Han skyndade sin trötta gång På stigen, öfveryrd och lång, Af barn och maka väntad hem; Han bar ett högtidsbröd åt dem, På herregåln i byn begärdt. De själfva länge bark förtärt. Det börjar mörkna mer och mer, Då han en ensam gosse ser, Som sitter stum på drifvans rand Och andas i sin kalla hand; Vid kvällens än ej släckta sken Han tycktes halft förstelnad ren.
"Jag undrar vad hon skall säga, när hon får se hur vacker man hon fått." När han passerade tamburspegeln stannade han ett ögonblick och granskade sina nya drag i stum beundran. En ädelt formad näsa, hög, klar panna, fylliga kinder och ett belåtet, självsäkert drag kring munnen, som icke funnits där förut.
Men stum i sin tjusning stod Oihonna. Flickan från hafvet såg Sin hjälte, mötte i dagen Sitt ljus från drömmarnas värld. Hon följde med eldad blick Hans ban, hon såg, hur med svärdets blixt Han bröt sig vägar i molnet Af korvens skockade här. Ren segrade Lochlins folk, Ren Shelmas skara i sviktning stod; Då såg hon striderna stanna, I lugn böts slaktningens storm.
Dagens Ord
Andra Tittar