United States or Ireland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Karl-Olof är familjens elegante herre. Han ägnar lång tid åt sin toalett. Hans hår är omsorgsfullt benat och kammat samt fullt av stulen kosmetik och hårvatten. Man känner honom komma på långt håll. Den doft han sprider, påminner lätt om en andra klassens rakstuga i en mindre småstad.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor; med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas. Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln. De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Skaldens humor, skiftande mellan smålöje och kärlek, spelar omkring dem; diktionen sprider öfver dem sitt skimmer af bilder, hämtade alla ur just det lefnadsområde, inom hvilket dikten rör sig; och slutligen framstår, som en förträfflig relief åt det betänksamma och innerliga finska lynnet, de skäggige arkangelitiske bröderne med handelsmannens rörligare och ifrigare väsen.
Den Gud, som lockar rosen ur sin knopp Och örtens späda frö ur grusets sköte, Den höga, strålbeklädda Gud, som sprider Sitt lif, sin vällust i en död natur Och tvingar stoftets alla myriader Att jubla kring sitt glimmande triumftåg, Den Gud, som hägnade min barndoms blomning, Skall ej förskjuta mig." Så sade jag Och höjde min förgråtna blick mot öster.
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade. Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader. Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.» »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
Jag kan med rätta indela unga män i fyra klasser: Först sådana, som måste arbeta för sitt uppehälle och som satt till sitt mål förvärfvandet af en anspråkslös inkomst en koja och ett hjärta, d. v. s. en enkel, men pittoresk bostad på landet och en kamrat, »som sprider solsken, hvarhelst hon går» och är hans lifs goda ängel.
Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal! Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag? Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
Sedan sprider jag mitt folk över en hel bygd i små flockar, som låtsas fly, ser du han lutade sig närmre henne och sänkte rösten och först när jag har napp på tillräckligt många krokar, halar jag oförmodat in hela reven. Litet av den sluga bonden sitter nog ännu kvar i jarl Birger. Och om du ändå blir slagen av de upproriska? Då tar jag dem med lögn, med list, med svek!
Här har jag gått och avskytt Hesselman och så blir han plötsligt en man som jag vill ge all min vänlighet. Men kanske beror allt detta på den allmänna olusten som sprider sig allt mer. Även till djuren. Härom morgonen gick jag som vanligt i skogen för att se till min bok. Min bok är ett träd som står på Norra Djurgården. Jag följer det under alla årstider.
Jag klippa var i forna urvärldstider, träd eller buske i en okänd skog... en våg, som skummig mot graniten dog, min fiende, den äldsta som jag lider. Där ginstens snår alltjämt sin skugga sprider som rofdjur jag en gång mitt byte slog. I sjö och träsk min tröga kropp jag drog, ett urtidsodjur trött på urvärldsstrider. Nu är jag mänska.
Dagens Ord
Andra Tittar