Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 maj 2025
"Eros, stygga gosse", sade Pallas, "För din lust att alla hjärtan såra Borde du förvandlas till ett rofdjur, Till en gam med krökta klor och vingar, Att förgäfves jaga fågelskaran." Eros log och sade blott: "Försök det! Sen till gam du Amor har förvandlat, Vilja alla fåglar sönderrifvas." Lycka, leende gudinna, Född att göra stunden ljuf, Ej som jordens härskarinna Af min lyra hälsas du.
Jag klippa var i forna urvärldstider, träd eller buske i en okänd skog... en våg, som skummig mot graniten dog, min fiende, den äldsta som jag lider. Där ginstens snår alltjämt sin skugga sprider som rofdjur jag en gång mitt byte slog. I sjö och träsk min tröga kropp jag drog, ett urtidsodjur trött på urvärldsstrider. Nu är jag mänska.
Bunden låg på golfvet ren min make, Blod var gjutet, våldet rådde, nöden Var som störst och ingen hjälp att vänta. Själf af åtta armar gripen, slets jag, Som ett byte mellan rofdjur slites; Då kom räddarn, då var hjälpen närmast, Molnets broder bröt som storm i stugan, Och förtrycket vek, de fräcka föllo.
Dunsterne från Döda Hafvet anses vara, åtminstone på vissa tider, så giftiga, att fåglar som vilja flyga deröfver antingen vända om eller nedstörta som döda. I hvassen kring Meroms sjö uppehålla sig tigrar och andra rofdjur, hvilka lura på de djur, som om qvällarne och nätterne nalkas vattnet för att dricka. Ammoniterne voro det Östra Jordanlandets nordliga grannar.
Se Domar. B. 1 C. 3 v. *Hafvets örnar, Dan och Asser.* Dan och Asser bodde närmast Medelhafvet. *Oförskräckt till strids Naphthali drar från sina fjellar ner.* Naphthali bebodde en vild bergstrakt, hem för tigrar och andra rofdjur. *Sebulon, Din pil är säker och Isaschars herdelans etc.*
Lyster dig höra också, hur många hans frodiga hjordar Lefva om sommarn på holmar och skär, dem han äger i träsket? Femtio ulliga får och tjugu behornade getter. Aldrig störas de där af vargar, ty så är Mattias Oförtruten och käck att skjuta förödande rofdjur, Utan de trifvas i ro och föröka sin afvel beständigt.
Vi kommo nu till skogsregionerna, och tanken på att vi under vårt återtåg sett några spår efter ett större rofdjur, föranlät mig att spörja Torvald, om här någon gång märktes till björnar. »Björn!» tog han i, som om jag frågat efter noshörningar. »Naj, inte här, men uppe i fjellen», och han pekade med tummen öfver skuldran i rigtning mot våra gamla bekanta fjelltoppar. »Nå, ormar då?»
*Fienden i trenne läger stod i går vid Jaboks flod.* Lägren voro tre, troligen af den anledning att de utgjordes af trenne olika folk: Midianiter, Moabiter och Ammoniter. Jaboks flod rinner genom landet, öster om Jordan. Hyænor, Panthrar o. d. rofdjur utgå om qvällen på rof från sina snår och klyftor samt återvända dit vid dagningen.
Hans päls är vackert brun men öfvergår på sina ställen till gult; nosen är gulröd. Håren äro glänsande och mjuka samt sitta mycket tätt. Stenmården, som icke finnes i Sverige, har strupe och bringa hvita samt gröfre och glesare päls. Mården hör till de smidigaste och vigaste af alla rofdjur. Den långa, smärta kroppen sätter honom i stånd att tränga igenom de minsta hål och springor.
Denna kyrka har under århundradenas lopp funnits till, ehuru hon just nu lefver under stort betryck. Så kunde Gud i forna dagar använda två kristna gossar att tända evangelii ljus i en del af de svartes världsdel. Mården i hönshuset. Med teckning. Till våra vackraste och på samma gång skadligaste rofdjur höra helt säkert mårdarne.
Dagens Ord
Andra Tittar