United States or Madagascar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dock, omsider stod i hopen opp en gubbe, Tankfull, dyster, hundraårig, Kal i höjden sken hans hjässa, till hans gördel Flöt det silfverhvita skägget; Och han framsteg till furstinnan, och med dödens Lugna allvar gaf han svaret: "Härskarinna, dessa blommor mätta icke, Gif åt folket bröd, det hungrar!"
Han verkställde samma afton sitt beslut. Hermione var färdig att gå till vila, när den gamle portvakten knackade på dörren till hennes sovkammare och frågade, om han finge stiga in, emedan han hade något viktigt att spörja henne, vilket han ej kunde uppskjuta till morgondagen. Hermione lät honom komma. Den gamle slaven tog förtroligt plats bredvid sin härskarinna och fattade hennes hand.
Allt skall jag nu ställa till rätta för dig, som är oerfaren, jag menar, oerfaren i sådant, som är allvar och inte bara köttsligt, ty sådant frågar jag inte efter. Låt bara mig styra. Jag går nu hem och talar med drottningen, min hulda härskarinna. Valdemar grep fatt i hans arm, men släppte den lika hastigt. Alltsammans är ingenting, sade han och gick ensam inåt skogen.
Sade och vecklade opp ett fint brefpapper, med omsorg Skyddadt och slutet ihop, och hon rodnade lätt och begynte: Bud på bud seraljen hinna; Harems ljufva härskarinna Får ej slumra mer. Bref har kommit från sultanen: "Skynda, Seidi, på altanen, Sultaninna, Jag en fest dig ger."
Han hade gungat Hermione på sina knän, då hon var liten, och var van att av henne behandlas ej blott med vänlighet, utan med den vördnad, varpå ett silvervitt skägg, trohet och redlig vandel ha anspråk. Min goda härskarinna, sade Medes, jag prisar gudarne, att jag nu får tala med dig. Jag skulle annars fått en sömnlös natt. Vad är det då, som oroar dig, min gamle vän? frågade Hermione.
Jag har i afton börjat grubbla, sade Medes, och det på ting, som jag icke fattar. Nåväl? sade Hermione. Ack, min härskarinna, det är en helt allvarlig sak. Jag vill veta, om det finnes gudar och om själen dör med kroppen eller om hon fortlever efter döden. Huru? Tvivlar du därpå? Visserligen icke. Jag har aldrig tvivlat därpå ... förrän nu i afton ... Och varför i afton?
O, vägra icke detta, frommaste broder! Min härskarinna är så sträng, ja, hon är grym, när hon är vredgad; men annars är hon god och gudfruktig och nitisk i den rätta läran ... och om du, som är präst, följde mig hem, så skulle hon nog på din bön förlåta mig. Flickan fattade hans hand. Klemens drog den förskräckt tillbaka; han hade ännu aldrig varit en kvinna så nära.
Jo, då skolgossarne sågo henne på gatan, pekade de på henne och ropade till varandra: Ser du, våren är redan kommen. De atenska skolgossarne brås i elakhet på sina fäder ... Väl, Alkmene, jag behöver dig icke mer. Gå nu till vila, min sömniga flicka. Jag önskar dig ljuva drömmar, min härskarinna. Jag önskar dig detsamma. Alkmene avlägsnade sig.
Hastigt steg hon upp, kastade sig till Klemens' fötter, fattade hans hand och förde den till de tårdränkta ögonen. Därefter följde med bruten röst en bekännelse, att hon hade varit en grym härskarinna, en stor synderska. Hon bad Klemens förlåta hennes högmodiga uppförande och lovade högtidligt bot och bättring.
Om ära ej, Om skydd ej vågar den dig be; om skonsamhet Bönfaller den allenast. Låt din vrede ej För fadrens misstag drabba hans förföljda son. Göm Ajas brott i glömska; dårskap var dess rot, En dårskap, stränga straffarinna, sänd af dig. Tyst, ljud! O, har min arma suck, svårblidkade, Förtörnat dig? Hör, striden närmas åter, hör! LEDSVENNEN. Du irrar, härskarinna.
Dagens Ord