United States or United Kingdom ? Vote for the TOP Country of the Week !
När gruppen åter stod under lampan, vars sken var stadigare än det flämtande blossets, avtogo på befallning två av männen de hjälmar, de buro under kapuschongen, och framräckte dem att fyllas med de ur sanktuariet rövade papperen. Begripen I mig nu? sade den gulbleke med ett ihåligt skratt. Vi skola fuska i kläromantien. Du, Eusebius, drager ur Marcellus' hjälm för Julianus.
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram, att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning? Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden. Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
DANN. Du toka, så gör äfven minsta dimma, När solen kastar litet sken ditåt. Men hör mig nu, om du kan spara En half minut ditt sladder, att jag får En smula tid att mig försvara. Ett gammalt hjärta, huru stelt det slår, Har vår nån gång, fast ej den varma, klara; Den mäktar dock utur den is, som år Inom oss hopat, lösa, ej en tår, Nej, töcken, barn, en liten dimma bara.
Jag har sorg, som du ser, sade hon. Vad jag är glad, du lever? du ler? utropade han. Den sorg, varom hon talade, satt som en fin skymning omkring det översta av hennes ögon. Men vitögats emalj sken blåvitt, såsom alltid förr, och pupillerna glänste. Albert! sade hon. Han svarade inget: blott såg. Vad tycker du om dessa rum? vill du hyra dem? Men du kan inte känna dem mycket ännu.
Ukko satt qvar vid bordet, han tuggade på en rulle tobak och var mörk som ett åskmoln, vresig och stum. Nu var mörkt i stugan. Mor tände på en perta och stack den i en af springorna vid spiseln. Den flammade upp litet, halfslocknade åter, putsades och brann så med osäkert, darrande och rödt sken, lemnande hela det stora, svarta rummet i en tjock skymning.
Hans ansikte sken av belåtenhet när han åter fördes in för att höra sin dom, och underkäken arbetade taktfast. "Fått igen tobaken! Sergeanten hade lånat den och tagit sig en bit. Det fick han gärna! Jag nekar aldrig en människa en buss." Ståndrätten låtsades inte höra, och överstelöjtnanten klarade strupen. "Monsieur Taylor!
Dennasse här du köket. Laga något åt mig med. Flickan in i köket. Efter en liten stund sken fönstret, rök skorsten, ångade mustiga dunster ut genom dörrspringan, där gästgivarn stod och lurade. Nog har hon de riktiga tagen, tänkte han. Om hon bara vill hålla sig till rättvisan. Han gick in, satte sig till bords och åt så god mat som aldrig förr i Sutre.
Julmorgonens uppgående sol färgade hafvet alldeles blodrödt, båken långt ute på isen sken som en eldbrand mot den hvita, rödflammande snön.
I stället för golv hade det ett lager av djup sand, dess bakgrund upptogs av ugnsmuren, bälgarne och maskineriet, som sätter dessa i gång; här och där sågs en slägga, och mot väggarne lutade sig längre och kortare järnspett. På en bänk sutto tvenne män, av vilka den ene sjöng, och över sångarens huvud hängde, fastspikad på väggen, en lampa, som spridde ett ganska sömnigt och otillräckligt sken.
Hon såg omkring sig med öppen blick; och allt hvad som speglade sig i den var så melankoliskt vackert. Himlen var blå och på de öfversta hustaken och skorstenarne sken solen ännu med en glans i gull. Luften var fylld med dofter af svällande knoppar och från ett hus der hon gick förbi, blåste en messingsorkester en af Bellmans sånger.