United States or Jordan ? Vote for the TOP Country of the Week !
När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edoméerna, förde han med sig Seirs barns gudar och ställde upp dem till gudar åt sig; och han tillbad inför dem och tände offereld åt dem.
Kajsa hade endast en liten osande fotogenlampa. Hon tände ett pertbloss och gick närmare. Läkarn såg vid första ögonkastet hvarom frågan var. Han slängde bort hatt och öfverrock och miste vinfärgen. Bort med kläderna , skrek han till Kajsa, och skynda sig så fort hon kan. Kajsa drog af byxorna. Sedan kom turen till rocken. Barnet klagade våldsamt, grät, men utan ord.
Det dröjde länge, innan vi ändrade ställning, men när vi gjorde det, reste hon sig upp och tände alla lampor som till fest. Så kallade hon in barnen, och de kommo alla, tysta och undrande, och vi behövde ingenting förklara för dem.
Det kom in visky och vatten, och Mortimer bjöd Tomas en mycket svart cigarr, som han tände med någon tvekan. Fru Mortimer gick kvittrande genom rummet; på armen hade hon en liten korg med strumpor, som skulle stoppas. Tomas framförde hälsningar hemifrån; det var av gammal vana, ty han hade icke sagt hemma, vart han skulle gå. Man talade om sina sommarplaner.
Så snart Abraham upptäckt repet, tog han några steg framåt. Då vinkade Julius Krok avvärjande med högra handen. Abraham stannade. Julius Krok vände sig hastigt om och smög in i sitt rum. Men innan han hunnit stänga dörren hade Abraham satt foten emellan. Abraham tände ljuset. Julius Krok såg sig om för att finna någon utväg, men rummet hade förbindelse endast med tamburen.
Jag stod på plattformen och rökte en cigarrett, när en herre, som såg ut som om han ägde tåget, kom och ställde sig bredvid mig. Han tände en cigarr, spottade på mina skor och slängde den brinnande tändstickan i det torra gräset på banvallen. Jag trodde knappast att han ägde tåget, ännu mindre banvallen. Att han i varje fall inte ägde mina skor var jag fullkomligt säker på.
Jag tände en cigarr och njöt av naturens stora stillhet. Då kom en ensam man uppför trappan till verandan. Han bar en strut i handen. Det var stalldrängen. Han stannade mitt framför mig och sade så högt, att det hördes genom hela huset: Här har jag en ny broms, men den får herrn ge 3 kronor för, för den är dubbelt så stor som den andra.
Bleknade och rodnade efter behag, fick upp tårar i ögonen, var ömsom sig sjelf, krigarn med hela sin corps' ömtåliga heder i händerna, och ömsom den andre, civilisten, pultronen, narren, den käringaktiga plockfogeln i all sin löjlighet och all sin feghet. Nadja skrattade så hon grät. Hon slängde upp kängorna på bordet, tände en ny cigarr och drack nya glas.
De tindrade som om det varit ögon som blinkat åt honom... Det är Gudar vi skola bli. Han blev stående på trappsteget till trappuppgången en stund och kastade en sista blick på himlavalvet. Så vände han sig om och gick in i förstugan, tände en tändsticka och gick uppför trappan. Plötsligen stannade han. Där i trappsvängen, satt hans far med näsan i knät och sov.
Det är ju själva fan, att när jag kom hem och öppnade dörren i natt, fattade någon mig i armen och ruskade mig. Alltså fanns det någon i er kammare. Det gjorde så tusan heller. När jag tände på ljusen, kunde jag ej upptäcka någon där inne. Unge man, det finns någon, som man inte kan se vid stearinljus. Vad skulle det vara då? Det är den osynlige, unge man!