United States or Iraq ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu reste den unge krigarn opp sitt hufvud och famnande honom stod Kalmatar, glad att föra honom hem till sin boning, men då utbrast han: "Vik hädan spöke, vik under jorden om du dädan kommit, eller till luften om ditt leda hem är der, eller i vattnet, om du är fiskens syster eller äfjans dotter; eller sök dig ett hem i luftens alla fyra väder, du troll". Kalmatars blick föll hemsk på ynglingen, men vid hans åsyn smög åter en tår i hennes öga och hon sjönk undan, som en fallande dimma, en skymtande skugga.
Hvar den syntes, sågs blott dyster smärta, Hördes blott en klagan, djup och dof; Lugn fanns ej i något vaket hjärta, Men den gamle Hurtig sof; Där Kamenski slutligt sprängt hans led, Hade gråa krigarn lagt sig ned.
Hastigt skyndade furstinnan fram till busken, Bröt bland rosorna den skönsta, Men den gamle krigarn följde henne långsamt, Bröt förutan val en annan. Kejsarinnan mottog bådas bjudna gåfva, Tackade med mildhet båda, Men furstinnans blomma gaf hon åt Potemkin Och behöll blott gref Bestuscheffs.
Men dagen led, och solen Vid västerns portar stod, Då segrade omsider Den finska härens mod, Då sågs hvart hinder-brutet, Hvar fiende på flykt, Och allt kring gamle krigarn Var åter lugnt och tryggt. När då den sista truppen Bröt ned från kullens topp Och drog förbi soldaten, Då stod han högrest opp: "I unga, tappra söner Utaf vår fosterjord, Finns någon här, som aktar En grånad krigsmans ord?
Stolt Såg fursten opp, den unge krigarn böjde Sitt hufvud vördnadsfullt och gaf sitt svar: "Ers durchlaucht", så han sade, "största delen Af dessa troppar lämnat nyss Turkiet, Rekryter äro andra, tagna in I deras ställe, som af kriget skördats. De yngre äga än blott ringa vana, De äldre glömt bland strider, mödor, marscher Den stränga exercisens takt kanske."
Ibland, när farten norr ut blef för stor Och mången kämpe grät af harm och smärta, Då bet han tänderna ihop och svor, Men tåren gömde han uti sitt hjärta; Blott pressadt från hans läppar hörde vi: 'Än kommer dag, än är ej allt förbi. Och dagen kom, hans festdag, då vår här Med ära kunde veckla ut sin fana. Vid Revolaks ljöd ropet: 'I gevär! Och krigarn, jagad nyss, fick ändra bana.
Den ryska härens öfvergeneral Var krigarn, ingen ringare person; Han kom, steg fram och höll helt kort ett tal Med hot i min och ton: "Herr höfding, Finlands kamp har nått sitt slut, Oss tillhör landet nu med vapnens rätt; Dock kämpa landets söner som förut I Sveriges här för det.
Där ute lyste solen, Ej sedd på många dar, Den sjuttonde augusti Var sommarvarm och klar, Kring fält och sjö for vinden Med lätta andedrag; Hvart ville gamla krigarn På denna sköna dag? Hvart ärnade han styra Sin vandring denna gång? Blef hemmet honom ödsligt, Hans plats i vrån för trång? Och denna högtidsklädnad, Hvi tog han den uppå? Var det till Herrans tempel, Den gamle tänkte gå?
Så var till mod och till hjärtelag Densamma du var förut, Men nämns du fähund från denna dag, Så drag din plit och säg: "Hut!" Den nye krigarn, till denna stund Hans bröst höjts lugnt som ett hvalf; Vid dessa ord från genralens mund Man såg dock, att djupt det skall. Han hade smakat ej ens som stöld En fröjd i sin lefnads dar; Hans tårar, frusna i lifvets köld, Ej runnit, sen barn han var.
Dock i den gamles tycke Hölls gudstjänst denna tid, Och hölls den ej i kyrkan, Så hölls den näst invid; Ty kringom den på höjden, Från mon till insjöns strand, Stred Finlands kämpaskara Just nu för kung och land. Den sjuttonde augusti Var sommarvarm och klar, Och för den forne krigarn En högtidsdag den var.
Dagens Ord
Andra Tittar