United States or Guinea-Bissau ? Vote for the TOP Country of the Week !
De stodo i en backe, där jag icke visste, herr D:s villa skulle komma att stå. Nu har man sprängt bort förgrunden och huggit ned björkarna; därför blevo icke träden utförda på min tavla, som utställdes på Akademiens högtidsdag.
Och för första gång såg jag, hur många gråa strån, som sprängt sig in i denna täta, strida hårväxt. Stackare! Smekande gled min hand öfver dem. Stackars mitt stora barn, som i sitt oförstånd går och drar öfver sig så många sorger! Stackars mitt kära barn, som aldrig skall sluta med att springa och ställa till förtret för sig!
Ej glöms i tiders tid den dag, Då denna sägn blef sann, Då likt ett dystert tordönsslag Det säkra bud oss hann, Att landets sista hopp gått ner Att Sveaborg var svenskt ej mer. Har hafvets bottenlösa svall Det i sin afgrund sänkt, Har himlens blixt, har åskans knall Dess fasta murar sprängt? Fanns ingen man på vallen kvar? Det frågtes blott, det gafs ej svar.
Gubben stod vid fanan, Stod stolt och rund och bredbent efter vanan, Som om han ärnat stå till världens slut Och ment åt själfva kulan: "Stopp, vet hut!" Hvart ville budet med en slik ta vägen? Den unge fänriken var helt förlägen; Han hade sprängt dit öfver sten och stock, Och allt stod gubben kvar mot order dock. "Ryck framåt, herr major!" "Tyst, herre, bara! Ni kan ju se det, här är ingen fara."
HYLLOS. Så gjorde han, dock ej i ädel växling blott, Men gäldande den andres offer tusenfaldt. Ty oupphörligt, hvarje gång han sprängt en hop Omkring Leontes och från honom skilts igen, Såg han den trogna vännen omges af en ny Och kom med hjälp ånyo. Mera vaksamt har Ej konungsörnen, sväfvande kring rymderna, Sitt öga fäst på nästet, på de sinas bo, Än han på platsen, där hans vapenbroder stred.
Hvar den syntes, sågs blott dyster smärta, Hördes blott en klagan, djup och dof; Lugn fanns ej i något vaket hjärta, Men den gamle Hurtig sof; Där Kamenski slutligt sprängt hans led, Hade gråa krigarn lagt sig ned.