United States or Iceland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sådan där dromedar! Puh! kamrer, en karlkrake, och du...» »Kusin, betänk att det är om kamrer Asp kusin talar! Betänk, han har det godt, han, så fin och förnäm nu, i kejserliga senaten! En hög person har han blifvit, han, medan vi två stackare... Ja, kusin han har gått den ljusa vägen, han. Om honom ska' man tala med en annan respekt än om oss andra.»
Så satte han sig upp igen, alltjämt med armarna omkring mig, så drog han mig intill sig, så att mitt ansikte kom att hvila på hans axel, och hviskade med smekande vemod: Ni har haft ett lif utan sol och värme, icke sant? Jo. Stackare! Jag reste mig, kastade hufvudet tillbaka och såg på honom. Ser jag ut som en stackare? Nej, icke nu. Era ögon ha fått ett leende, som jag aldrig sett där förut.
Jag tänkte göra slut på mig, för jag visste inte annat än att förvaltaren farit efter länsman. Jag tyckte att det var bättre att jag stackare dog, än att hennes nåd skulle bli generad med tråkigheter. Men när jag suttit ett par timmar, kom Axel in till mig och sa: Här kan du inte sitta längre, för nu har förvaltaren börjat skallgång efter dig.
Som en sjuklig stackare lefde han nu, en ruin af hvad han förr varit, ensam och öfvergifven af alla dem, som han förr kallat sina vänner. Allt var kallt och tomt, ingenting äkta. Alla ville draga nytta af honom; han visste att alla, ända till hans gamla hushållerska, bedrogo och bestulo honom.
Gumman var krasslig och tyckte, att allt var bra som det gick, och i förkänslan av det rammel, som skulle uppstå, när hon gått all världens väg, såg hon icke ogärna, att hennes man, för det var han i alla fall, skulle ha ett tak över huvet och inte gå som en stackare.
Min lilla grevinna har glömt, hur lagad mat smakar. Det ante mig, mumlade mor i Sutre. Stackare den, som är liten. Hon rullade hastigt uppför trappan. I köksdörren vände hon sig om, neg djupt och sade: Ja, då får en tacka herr greven så mycket, så mycket att han håller till godo i Sutre. Fägnar mig, fägnar mig, svarade Frönsagreven.
Skulle hon behöva gå och slita ut sina gamla ben, bara därför att han var en sådan kruka? Nästa eftermiddag stod han åter i gången och ropade. Men hon kom inte. Hon visade sig inte ens i fönstret. Han retirerade in på Storegård, då Kerstin till slut ropade: Nå, raska på nu. Hur ska han kunna bli löjtnant, när han blir stor, som ä en sån stackare. Raska på nu! Han vet, var ja bor.
Förrän vi ge oss in till folk så ..." "Om vi väl kom ner till ån, och öfver till andra sidan, där ni si den där stor byn, så vore vi ifrån det här hållet", grubblade Ante. "Stackare dej, Gullspira", sade hon och smekte geten, "du få fara illa du så här ute på vidden. Men innan vi gå öfver ån finn vi väl alltid nån liten björklund eller några småalar, där du kan få dej ett mål."
Öfverallt var der ljus i fönstren julgranar, barn, hem. Liisa hängde honom vid armen. Hon var inte rigtigt nykter. Hon pratade i ett, svor och bannade. Hon ville ha de der sjumarkerna, hvarför fick hon dem inte? Han var en dålig karl, som det inte lönade sig att ha till vän, en kujonerad stackare, ett riktigt kräk. Men hvar de passerade förbi hördes inifrån glada röster, lek och musik.
Hon drog munnen sned och såg på mig med stora ögon. Var det riktigt sant? Ja, hvarför väkte Aino Lyyli? Mamma tycker inte om en sådan flicka. Ääää Ääää Där fick jag för det! Nu skreko de alla tre, så mycket de orkade. Tyst, var tyst! Aino får inte skrika, Antti, mamma ger dig ris, om du inte slutar upp att gråta. Ser ni, Lyyli stackare blir riktigt skrämd af ert förfärliga oväsen.