Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men han gav dem arbete och glömde sedan för det mesta av att ge dem någon betalning. Fordrade de att ut sin lön riktigt ryggade han tillbaka, lamslagen av förvåning över deras taktlöshet.

Men som jag läser med andaktsfull uppmärksamhet, kommer jag till sidan 16, där Swedenborgs dödsdag uppgives till den 29 mars. Jag stannar, tänker efter, slår upp almanackan. Riktigt, det är den innevarande dagen, 29 mars, och därtill palmsöndag.

Och mycket riktigt, där funnos några världsliga sinnen, som icke gåvo sig tid att avvakta nådaordningen, utan ville bryta sig in, och därför fattades i kragen och utvisades.

Jag har icke motarbetat det, jag har låtit min natur vara fri; och min natur är att icke älska enbart med kroppen. Själlösa smekningar lämna mig fullkomligt kall, det är först när kärliga ord och innerligt förtroende komma till, som jag blir riktigt varm.

Sedan satt hon med lillen i knä't och drömde om den tid, han var riktigt liten, och hon själv gav honom mat. Och när han äntligen skulle i säng, ville han aldrig läsa sin aftonbön. Han hade tusen påhitt, bara för att hindra att mamma skulle ifrån honom. Men när han läst den, slog han armarna omkring henne och viskade: »Det är bra, när du hjälper mig. Ty du tar aldrig hårt i mig

Jag återvänder hälst med ångbåten. Antti tyktes ännu ej riktigt veta hvad han skulle taga sig till. Han såg ömsom mig, ömsom åt stranden. Men jag märkte tydligt att hans innersta önskan var att stanna kvar med Agnes; han var blott generad för att enkelt och öppet fullfölja sin önskan och låtsade därför motsätta sig förslaget. Åh, jag förstod honom blott altför väl.

Men han hade föresatt sig att hämnas henne: en gång, han blev riktigt stor, skulle han ta sin fars sabel och hugga huvudet av henne. Ännu länge fick han nöja sig med att bita henne i handen, hon förde honom ur sjukrummet. Allt detta med moderns påstådda sjukdom hade emellertid också sina stora fördelar och behag. Han kunde ej underlåta att känna, hur han vuxit i makt.

Den sista kvarten under varje lektion, sedan läxorna och bibelutläggningarna traggats genom, brukade adjunkt Lundquist tala, som han kallade det, "varmt och innerligt". Men ej heller detta gjorde något intryck Stellan. Han försökte göra sig riktigt mjuk och mottaglig för vad prästen sade, riktigt öppna sitt hjärta för hans ord. Men det lyckades ej.

Röd var han, och tårarna runno fortfarande. Ante och Maglena, som åter börjat längst bort i landet undrade hvad som stod . Men de hade fått kaffe och ville nu rensa sängarna ut, de kunde int fram ingen kallade dem. Ante ängslades nog för hvad allt Månke skulle kunna prata. Men tänkte han att riktigt folk som de här inte skulle räkna noga med hvad en så'n liten en gormade om.

Stellan nickade. Å ä riktigt sant, att din far ä löjtnant vid artillriet. Ja. Han tog frimärket, stoppade det omsorgsfullt i sin annotationsbok, medan Ebenezar antecknade hans namn bland gäldenärerna i sin stora gula plånbok. Stellan lämnade honom med en känsla av häpnad och glädje. Han hade inte behövt betala ett enda öre med samma . Ebenezar hade ingenting begärt av honom.

Dagens Ord

törnande

Andra Tittar