Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Vinden blåste skarpt och kändes mitt igenom ryggen, slet i hårtestarne och isade näsborrarne; halvspringande kom hon ner isen, åkte ut den gungande skivan, hörde den torkade vassen susa om öronen, knäckas under fötterna, och hon slog ikull en infrusen vakare; reste sig och sprang igen, som om döden varit efter henne och bränt henne i ryggen, nådde andra stranden, men gick mitt igenom isen, som av det utfallande vattnet lagt sig som fönsterrutor dybotten och som klingande och krasande brusto under hennes tyngd.

Varpå jag: Äro icke alla mänskor lika? Det borde du veta! Det var en tillrättavisning inlindad i en artighet, som förekom vidare behandling av ämnet. Vi skildes vid stranden, kallt, artigt, såsom nöjda med att skiljas. Hans båt var lastad med hundra tomma buteljer, bland vilka han skulle sitta. Lägg något över buteljerna! befallde han flickan som skulle ro.

talar sagan: Fjärran i Lochlin satt I fridsällt rike härskande Fjalar, Nämnd var han Lodins storm i sin ungdoms dar, Kring länder och haf han glömmes ej än. Nu var han gammal vorden och trött vid strid, Drack mjöd, tog skatt och skipade lagar, Ur slidan ficks knappt mera hans glömda svärd, Och nakna stranden lågo hans skepp.

En riddare i översnöad pälskappa sprang från den sista släden fram till den första, vars kusk var vägvisare, och upprepade samma fråga. Svaret blev, att man hade en mil till närmaste gård, men om man ville köra isvägen över den näraliggande sjön, skulle man motsatta stranden av denna sjö finna ett nybygge. Riddaren beslöt sig för denna utväg, och nu gällde att bana sig väg ned till isen.

Det var icke kallt längre, blåsten hade lagt sig och i vester rodnade skogarne under de sista solstrålarne. Hela viken skimrade i rödt och guld, och träden här stranden speglade sig i vattnet. Alarne stodo långt ute i sjön i grupper eller en och en, stodo med stammarne omplaskade af saltvattnet. Här och der stucko gröna tufvor upp, några med yfviga lingonplantor, andra med ljung och kråkris.

Har du inöfvat en god hund att draga slädan raskt, icke skänker du den åt en fremling. Eitel ernar fara till skogen efter jagtbyte. Släden står förespänd med fem raska hundar. De tjuta. Amulamela delar mellan dem en fisk som hon hittat vid stranden. De gläffsa argt, men tystna när de bli varse den unga. Ovänliga, vilda mot alla andra, äro de dock spaka mot Amulamela.

Jag ska väl och se efter. Hör, Clara, tänd lyktan och ge mig min mössa! Han fick lyktan och stretade emot blåsten ut i ängen, följde skallet och kom in i talldungen, som skilde ängen från stranden.

Under sådana förhållanden hade hon gift sig och redan en knapp månad efter bröllopet följt sin man till hamnen för att med tungt hjärta skiljas från honom stranden och se honom hissa segel och fara bort en lång färd. Nu satt hon ensam vid en öppen lucka i tornet med kinden lutad mot sin hand och blicken utan syfte irrande ut mot det ändlösa hafvet.

"Han sätter gods och skuta Långön", hviskade förgasten med bleka läppar till vår yngling, "det går nog svår sjö, och det är stenigt utanför stranden. Törna vi i förtid, är det förbi med oss." "Tag din själ i din hand", svarade den andre; "han vill ge dem hvarken last eller skrof; han styr Långö ref och söker sundet."

en afton det var, och jag gick allena stranden, Lockad af blommornas lukt och björkarnas, längre än vanligt Fann jag mig, innan jag visste däraf, helt nära hans koja. Men jag såg hans båt vid landningsstället och näten Hängda pinnarne än och slöt, att han vistades hemma, Ville ett vänligt ord jag säga den gamle till hälsning, Innan jag vandrade bort. trädde jag in i hans stuga.

Dagens Ord

mässing

Andra Tittar