United States or Angola ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så hon stretade inte emot och var stel som en pinne längre, utan smög sig mjuk i leder och sinne in i den famn, som öppnade sig emot henne.
Men den förståndige ryssen, den brunskäggyfvige Ontrus, Ropte i vimlet och höll aflägsna de dansande paren. Tvenne kamrater han ren bragt under en bänk, och i trygghet Hvilade desse, den tredje han höll med möda i famnen. Denne, fast oförmögen att stå på de sviktande benen, Stretade mot och ville ej lämna den glädtiga dansen.
Jag ska väl gå och se efter. Hör, Clara, tänd lyktan och ge mig min mössa! Han fick lyktan och stretade emot blåsten ut i ängen, följde skallet och kom in i talldungen, som skilde ängen från stranden.
Han liksom hela publiken kunde ju se, att hon var drucken och icke galen. Och hur hon klamrade sig om honom! Ändtligen kom en handtlangare. De voro nu två. Men hon stretade emot. Hon hade fått i sitt hufvud, att de ville göra henne illa och att hon här var i skydd. Publiken hyssjade och skrek. Äfven der ropade man allt ifrigare: »ridå, ridå»! Men ridån gick ej.
Hon gick fram och drog Maglena, som betänksam stretade emot, med sig fram till platsen, där hon åter slog sig ned med armarna smeksamt slutna om det främmande, stelt blickande barnet. "Håller du af lilla Sylvia något", frågade hon med vek stämma. Maglena rodnade plågsamt. Hon kände sig ohyggligt illa till mods då hon inte hade en aning om hvad detta "håller af" skulle betyda.
Han tog med ens i och började springa, som om han dragit tomma kälken. Anna-Lisa slet halsduken från ansiktet så häftigt att pannan stretade upp med håret, och hon fick kinesögon. Hon lyfte fötterna lätt, som om hon redan fått på dem sina kungliga lastiker. Men Maglena, hon kröp in i schalen med hela ansiktet. Hon var blyg och rädd för främmande folk helst så'na ute i bygden.
Jag ska väl gå och se efter. Hör, Clara, tänd lyktan och ge mig min mössa! Han fick lyktan och stretade emot blåsten ut i ängen, följde skallet och kom in i talldungen, som skilde ängen från stranden.
Hon kunde icke förstå hvarför hon ej fick tänka som hon ville, undvika menniskor eller söka deras sällskap, allt efter som hågen föll på. De ville att hon i allt skulle misstro sin egen vilja, sitt eget omdöme och blindt hålla till godo med hvad de ansågo rätt och passande för en ung qvinna. Hanna, som aldrig behöft känna några tyglar, stretade och sparkade som en ung fåle.
I Kajsas ögon spelade vid dessa tillfällen ett lustigt, skälmskt uttryck men försvann fort igen. När sommaren led, började hon stundom se trött ut. Hon stred tappert lika fullt, stred med qvast, borste och viska, slet, stretade emot smuts och orenlighet, men det var ett drygt arbete. Han var van vid sitt, han var född i det, och det gick inte så lätt att ändra.
Nej, svarade Basilius. Det straff's med att bli utkastad genom vindsfönstret. Pojken ryckte till. Då slår jag ihjäl mig! skrek han. Hon sade: Si, att du blev rädd. Nu känner du't, du me. Hon reste sig och drog honom över vindsgolvet. Han stretade emot. Vad strets du efter? Vill du inte ha äpplena, kanske? Jo tack, svarade Basilius och följde henne lugnad till kontorsdörren.