United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !
Snart hade han nått toppen och nu började han nedstigandet. Men nu voro icke svårigheterna mindre. Hundrade gånger hade blott foten behöft slinta och vandraren hade störtat ned i djupet. Men foten slant icke ty den gick kärlekens ärenden. Efter ännu någon vandring kom han ned i landet på andra sidan.
Hon tyckte själf, att hon inte hade så litet att tacka för. Först och främst hade hon tre gossar, som voro friska, lydiga och arbetsamma. Visserligen var det inte alltid så lätt att få brödet att räcka till för deras friska matlust, men hon och hennes gossar hade ändå aldrig behöft gå hungriga till sängs en enda kväll.
Han gjorde ingen bön den qvällen, men han önskade att det blifvit eldsvåda, utan att han behöft tända på. Och så tjuf till! Sedan dess var han misstänkt eller rättare hans dåliga rykte stadgadt, och han pikerades länge med erinran om den stöld han aldrig begått. En annan gång gjorde han sig sjelf skyldig till lögn, men genom en inadvertens, som han icke kunde förklara på länge.
Om man, efter den karaktär hon röjer i den andra, ville tycka, att gudarne behöft dana henne alltför ovanlig, nästan okvinnlig, för att betrygga sin seger, finner man henne här sammanställd med den veka, kvinnliga Gylnandyne.
"Äro de icke duktiga i ladugården också, du?" Maglena såg häpen och en smula betänksam ut. "Dom ha just int behöft hålla på i lagår'n, småstintema. Märta-Greta har int varit go' för att komma öfver de där höga trösklarna häller utan hjälp, så liten som hon är, och jag har aldrig velat ha' nån hjälp heller, för den delen", tillfogade hon öfverlägset.
Hade en nånsin hört att man på vintertid drog getter med när man gaf sig ut på . Han höll på att säga "tiggeri". Men det var något i Antes fasta, allvarsamma ögon, som höll honom tillbaka. "Geten där ha väl int behöft känna ondt af att auktioneras bort heller?" "Gullspira är van te vara me barna, och sen hon fick killingar har hon mjölka så bra.
Han har sålunda alldeles icke behöft hemta anledning ur sitt eget lif. Han utgör helt enkelt det poetiska uttrycket för en tidsstämning. Men det länder till hans heder, att han aldrig sagt ett ord för någon vidskepelse, oaktadt hans patos kunnat ypperligt begagna sig deraf. Det visar, att åtminstone han ej trodde på trollen och skorstensfärderna.
Hon hade icke råd att taga någon hjälpgumma, och af gossarne kunde hon ej hafva stor hjälp, då det gällde att tvätta. Hon kände i dag gikten i alla leder och ryggen värkte. Huru väl hade hon icke behöft ligga litet längre, men hon måste upp. Hon suckade tungt, där hon satt på sängkanten, försänkt i djupa tankar. "Den som finge slippa tvätta i dag!" sade hon för sig själf.
Han gjorde en axelryckning. »Ja, du har åtminstone energi», sade han, men i sjelfva tonen låg der ett undertryckt tvifvel. »Jag har också haft bruk för den i mitt lif», svarade hon. »Skada att du inte haft något af den varan till öfvers åt mig.» »Du har kanske aldrig behöft den. Så vet du inte om den kanske fins ändå.» »Jag behöfde den för att kunna göra något duktigt och slå igenom.»
Han gick uppför alla trapporna, det kunde dra om en minut, så kom han i förstun, sedan i tamburen. Nu tog han af sig sina kläder så kom han in i salen. Ah! hon skulle vara så vänlig, icke säga hur sjuk hon var, hur sorgsen, hur misstänksam, hur väl hon skulle behöft hans hjelp, hans, hennes egen mans! Hon skulle tvärtom visa ett vänligt ansigte. Hon skulle le, ja, se så snäll ut.