United States or Burundi ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så snöt han sig, torkade svetten från halslinningen och fortsatte: Vem som har skrivit, det lämnar jag osagt. Träsken stampa lite i krubban, men han står nog för sitt namn. Och det ska gästgivarn också göra. Vi ska tänka oss för, innan vi skyller varann för det ont är. Än så länge är vi go' vänner allihopa. Och länsman ligger och snarkar hos sin käring i Stenshult. Vi ska inte väcka den, inte.
Stellan försökte manövrera det därhän att slutligen kunna säga, att Kerstin också var en god och gudfruktig mänska. Men pappa ä god. Kerstin svarade ej med ett enda ord. Först en lång stund efter sade hon: Löjtnanten han ä ja, han ä väl go på sitt sätt. Nej, det gick inte. Ja, men Kerstin ä god. Ä ja go! Nä de ska han inte tro.
"Ska inte getmadammen vara me vid borde", sporde han, när han stötte på Gullspira, som liksom tankfull stod invid elden och idisslade. "Joo, om hon får lof så. Hon ät skal och ben och allt som bli öfver. Var så go, Gullspira!" Månke makade ner allt hvad de kunde undvara, i sitt lilla barmskinn af gammalt läder, och lät geten äta, samtidigt med att han åt själf.
"Äro de icke duktiga i ladugården också, du?" Maglena såg häpen och en smula betänksam ut. "Dom ha just int behöft hålla på i lagår'n, småstintema. Märta-Greta har int varit go' för att komma öfver de där höga trösklarna häller utan hjälp, så liten som hon är, och jag har aldrig velat ha' nån hjälp heller, för den delen", tillfogade hon öfverlägset.
Han tog då till ordet och framställde på sin halfbrutna svenska, hurulunda "gubben var gammal och van, gossen var en kycklinge på sjön, stoppar inte på örlog; stryker gubben, nå, låt dö gamla hunden, men gossen behöfver vara hemma och försörja mor; och nu, go' herrar, ta mig och släpp honom". Valet mellan den gamle gasten, som rask och amper brukade detta språk, och ynglingen, som blek och gråtande väntade sitt öde, var snart träffadt.
Go kväll, Kerstin. Go kväll. Han blev stående vid dörren med handen på nyckeln: Go kväll. Jösses, så han skrämde mig. Har han inte gått ännu! Go kväll. Storegård låg mörk med ljusstrimmor silande ut mellan gardinerna och fönsterposterna. Han blev stående mitt på gården.
Hon, som gaf dem värme, mat, som de voro go'vänner med, och som var gammal och trygg att ha med. Far fick nog inte misstycka. Men inte för många pengar, inte för något pris kunde de släppa Gullspira. "På de vise, att ni är som go' vänner me na också, och liksom kan hålla er till, na. Så får jag söka till att hjälpa mig utan", sade Ladd-Pelle saktmodigt.
Redaktören reste på sig, kutig och sned, hov upp sin grova röst och sade: Förlåt, go herrar, jag vill inte störa, för jag ser nog, va det här ska bli för slags diskussioner. Och gärna för mig, eftersom jag tänker gå hem och lägga mig.
Men om han väntade en liten stund till, skulle hon kanske säga ja. Och under tiden kunde han sitta här i soffan och inbilla sig, att hon skulle ge honom pengarna. Kerstin talade som alltid om världens och mänskornas ondska. Alla hade bedragit henne. Och till och med han, gossen, som hon burit på sina armar, hade övergivit henne. Hans salig mor hon va en go mänska och gudfruktig också på slutet.
Om ja får leva några år till, om så ä Guds vilje, så kanske ja blir go. Men de ska ja säga honom, att ja har varit snärjd i satans garn ja me. Nej, det gick inte. Han vågade inte be henne nu, inte i dag. Han satt länge kvar. Det susade i hans öron. Kerstin, lampan ryker. Hon såg upp och skruvade på veken: Ja, en ä så gammal, att en inte kan putsa en veke längre. Till sist reste han sig upp.