Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hvarför, jo, derför att det är vackert, sådan der vackerhet som förderfvar menniskor och hindrar dem att arbeta. Din pappa hade musikantandan i sig, han också. Derför blef det aldrig någonting af honom. Inte ville han arbeta, och inte ville han läsa. Bara sitta och gnida ett gammalt fiolskrälle, som han ärft af far sin, det kräket... Weli blef med ens uppmärksam.

Hon tog en liten näsduk, som hon hade gömd under kudden, spottade derpå och begynte att tvätta bort fläcken. Nu är du fin, pappa, riktigt fin! Jag är inte rädd när du är här. Jag är inte mera sjuk när någon är hos mig. Jag vill ha någon hos mig. Jag har inte tid, Clara, var nu snäll, får du i morgon en påse konfekt. Jag vill sofva nu. Godnatt med dig, Lisa kan komma hit.

Hon drog djupt efter andan, och under denna ofrivilliga paus tog bror Anton upp den förlorade tråden och fortsatte: Och Wieniawsky tog Dion till sitt bröst och sade: kom, unge vän, i mina armar, ingen kan spela som vi båda, och under supén sa' han åt pappa, hur var det nu igen, pappa?... Det är ändå ingenting, fröken Sergeievna, mot småfröknarnes röster.

»Men jag var väl inte fin nog. Han behövde väl någon, som kan mera värdigt bära upp hans miljoner.» »Miljoner?» »Ja, hans pappa ägde ju en massa sågverk i Värmland. Nu har han alltsammans, och dessutom en utmärkt affär här i stanVid denna tidpunkt sände ödet Karl till platsen, och han blev presenterad.

uppgav pappa alla tankar avstraffningen, gick in till sig och kände sig överflödig. Men när mamma blev ensam med Sven, tog hon honom i knät och berättade honom, som om det varit en saga, hur orolig hon känt sig, och hur hemsk hon varit till mods. Hon talade om, att hon trodde, att Sven brutit av sig benet och låg ensam i skogen, och att de inte skulle finna honom, förrän han var död.

Jag kom att dröja litet." Alma fläktade med handen papyrossröken bort från sitt ansigte. "Ah, förlåt!" sade John och blåste ut röken åt annat håll. Sedan gungade han lilla Lyyli sina knän. "Skall vi ut och rida, Lyyli! Hopp, hopp, i galopp, hufvudet ner och fötterna opp!" Äfven Ella och Arvi närmade sig nu. "Pappa!" sade Ella. ", mitt barn, hvad har du att säga åt pappa?"

Till slut reste sig en liten flicka med ljusa lockar kring det rosiga ansiktet och sade blygt: "Mamma och pappa kalla mig för Gullvifvan." "Jaså, lilla Eva. Det var ett mycket vackert namn. Men jag menar någonting ännu högre. Jag ser i eder alla evighetsblommor , och jag önskar innerligt att ni alla växa och blomstra i Guds solsken."

Stellan höll henne ännu kvar: Säg, farmor, lova mig, lova mig att inte säga något till pappa lova det Det ska jag visst göra, mitt barn. Sov nu gott. Hon tände ett ljus och släckte lampan. Han låg länge vaken. Han var förgråten, att det kändes som om hans inre endast varit en flytande massa.

Af klander och hårdhet blef hon däremot alltid trotsig till sinnet. Hon bodde i förmaket, näst intill farmors sofrum, men trifdes icke i den improviserade barnkammaren, där hon alltid stod under uppsikt af farmors allvarliga blick; sa ofta det fanns någon möjlighet att undkomma den, smög hon sig ned till bottenvåningen, till pappa.

Hans far kom ut, såg hästen, från hästen Stellan... Och köpte han den ! Stellan kunde ej tro sina ögon. Han kunde inte heller förstå italienaren, som ville sälja någonting vackert. Han slog armarna om sin fars ben i glädje och tacksamhet, medan han snyftade: Tack, snälla, älskade pappa Ja, det blir nog bra med det! Men var ska vi ställa den?