United States or Marshall Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Vi ha haft de så bra här, och ni ska ha så många tack för oss alle." Ante räckte fram handen och såg så godt och allvarsamt opp till Ladd-Pelle, att denne tyckte det han inte skulle stå ut med att bli utan dem alla. "Och käre, glöm int att lillkaktusen ska ha solsken på sej, och vatten hvar dag. När vi komma igen ska jag ha en annan stor, grann blomma åt er, far", sade Maglena.
Och därför hade nästan alla töser i byn en liten versstump af honom eller några kostliga bilder från dansgillen, lekstugor eller marknader. Han hörde hemma öfverallt liksom spelmannen, sotaren och tiggaren, fast mera välkommen än de två sistnämnda. Han förde solsken med sig, sa klockaren, och gamla gummor blefvo som unga jäntor, när de sågo och hörde honom.
Och när han gick utför den solgnistrande dalen kom det en syn för hans inre, ett ansikte såg på honom med på en gång stränghet och kärlek. Han såg en äng med oliver kring ett berg, en ensam och fattig man gick in bland träden. Och ut ur skuggorna kom hans röst, genomträngande som järn, barmhärtig som solsken: Älsken i mig? Men han slog bort det och försökte skratta.
Hon var fast mager och blek, det jag nog hade väntat, men stilla och tålig, såsom hon alltid varit. När hon såg mig, vart där i förstone ett så klart solsken i hennes fagra anlete, att jag tänkte: nå gudskelov, ännu kan hon töa, när där kommer vår efter vinterfrost.
»Gyllenkula!» skrek han så högt han orkade. »Gyllenkula!» Ovanför Silverbucklas huvud lyftes en lucka, och med ens var guds fria natur inne hos honom. Ett strålande solsken och en frisk bris fläktade svalt in och hans öron smektes av vågornas glada brus och knarrningarna från riggen av en jakt under segel. Men några ögonblick senare förmörkades luckan av en människa.
Den finska hufvudstadens alla kyrkklockor ringde; på de små gatorna omkring det hus der Eva bodde i den halfbebygda stadsdel, som kallas Rödbergen, hördes bjellerklang och röster, det var helgdagsstämning och juldagsfrid, det var hvitt af snön, lugn och solsken. Små sparfvar flögo omkring på drifvorna, qvittrande och ruggiga.
Hans rörelse övermannade honom, så att han kom till att darra, och han stödde sig ett ögonblick mot dörrposten, innan han gick fram till henne. Hon låg tillbakalutad mot sängens kuddar, och i frostdagens klara solsken såg han, hur blekt och magert hennes ansikte hade blivit.
Under den hårda ytan, djupast inne i hennes frusna väsen, hade det alltid funnits en grundfond af bunden värme, som nog kunnat frigöras, om det fallit en smula solsken på hennes väg. Så som hennes lif gestaltat sig, hade den fått ligga som ett obrukadt kapital. Hon visste nu hvarför. Det kom sig af hennes själfviskhet, för hennes hjärtas girighet.
Han lekte, att han var en mäktig och rik man, som icke kunde glömma i medgångens solsken, att han hade en gammal fattig far, som skänkt honom livet och nu satt i torftighetens skugga, och han erinrade sig sonens första plikt mot sin upphovsman, besvor fadren att genast sälja sin stuga och sin ko, sina nät och båtar och komma upp att bo med sonen i Stockholm.
Till slut reste sig en liten flicka med ljusa lockar kring det rosiga ansiktet och sade blygt: "Mamma och pappa kalla mig för Gullvifvan." "Jaså, lilla Eva. Det var ett mycket vackert namn. Men jag menar någonting ännu högre. Jag ser i eder alla evighetsblommor , och jag önskar innerligt att ni alla må växa och blomstra i Guds solsken."