United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !


När denne fick se Jesus, föll han ned sitt ansikte och bad honom och sade: »Herre, vill du, kan du göra mig ren räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv renOch strax vek spetälskan ifrån honom.

Nej, jag var inte ens mörkrädd som barn. Men jag är rädd för Den Oändlige, mumlade han. Jag kan inte rädda er från honom nu god natt! Hon räckte honom sin behandskade hand och han kände sig plötsligt sårad av hennes köld. Helt lätt tryckte han handen och försvann hon i porten. Han stod en stund kvar och stirrade huset. Sedan gick han sakta nedåt Norr.

Det är naturligtvis som vanligt satt ganska lågt Inte när häradshövdingen gjort bouppteckningen. Se själv, sade ingenjören och räckte honom en förteckning över Blekängens fastigheter. Skomakaren snöt sig, tog papperet mellan fingerspetsarna och höll det en alns avstånd från de rinnande ögonen. Ja, nog sir jag siffror. Men nu ska jag säga, som det är.

Pastorn lilla, viskade gumman, under det att blåsten dundrade i skorsten, boken är där nu, Bra, bra, svarade pastorn liksom i sömnen, räckte ut armen utan att lyfta huvet, trevade efter kaffekoppen och fick fingret mot grepen, att koppen stöttes omkull och brännvinet rann i två bäckar framåt det flottiga bordet.

Men småningom förde hon samtalet in literatur och till sist lyckades hon honom att tala om sin roman. Han blef intresserad och började draga upp konturerna i stora drag, han talade sig varm, gestikulerade med högra handen framför sig, der orden icke räckte till att hålla stämningen fram.

Detta var ingalunda tomma ord, i detta ögonblick behärskades han av en rörande kärlek till allt levande. Och han satt och teg en hel timme och reste han sig med tårar i ögonen. Naturligtvis är jag alldeles ovärdig att leva, utbrast han, räckte handen till farväl och försvann till sin hytt.

Han hade ingenting att säga. Varulven steg fram och räckte honom handen. Såg ni mig? frågade han. Men rösten var tjock, han måste klara strupen med en hostning och upprepade: Såg ni mig? Ja, sade Abraham. Varulven kastade en hastig blick upp mot sovkammarens fönster. Ja, jag såg också er. Och i samma andetag fortsatte han: Jag har vistats ett par dagar i jaktstugan. Inkognito.

Den tappre hörde halft förtrytsam orden: "Herr general, väl är jag gammal vorden, Och att som pojkar drilla blir mig svårt; Men att ha kraft armen, det är summan. Skrik ni som Armfelt: 'Marsch, framåt, rör trumman! Och Nord slår trögt sin hvirfvel, men slår hårdt." Och Lappos hjälte log och räckte handen Åt mannen från den tappre Armfelts dar.

Har du väntat? frågade Tomas lågt och med grumlig röst, medan han famlade efter hennes hand. Hon räckte honom den slutligen och lät honom trycka den. Nej, jag kom nyss, sade hon utan att möta hans blick. Och hon sköt honom framför sig upp i trappan utan att säga något vidare. Han kunde heller icke tala. Vad skulle det bli av detta, vad ville hon säga honom?

Sålunda har järnåldern, som slutade under förra århundradet, efterträdts af bessemerstålåldern, hvars regeringstid räckte endast trettiosex år, med början 1864, och som nu träder tillbaka för att lämna plats åt Siemens »open-hearth»stålåldern.