United States or San Marino ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon hörde Evelin med främmande, djup röst nämna namn och berätta omständigheter utan sammanhang för den lyssnande. Det är en skam att lyssna, tänkte Louise och gick därifrån. Den obekväma ställningen vid nyckelhålet hade gjort henne yr i huvudet. Salens väggar, bord och stolar dansade runt. Hon trevade i luften, men kunde icke finna något fast stöd.

Han såg mindre hans hårda och oföränderliga ansikte än hans händer, som ännu sysslade med rullarna och lade dem till rätta med nästan småaktig ordentlighet. Under den allmänna förvirringen trevade han sig fram genom trängseln, ända till dess han slutligen kom upp högen.

Nej, det var han som hade haft rätt, han hade icke levat som en dåre utan som en vis, och som en vis ämnade han ! Och med skälvande händer famlade han täcket efter revolvern, reste sig i bädden, siktade måfå mot sitt huvud och tryckte av. Efter en stund återfick han medvetandet. Han trevade med båda händerna kring sitt huvud, men kunde icke känna något sår.

Pastorn lilla, viskade gumman, under det att blåsten dundrade i skorsten, boken är där nu, Bra, bra, svarade pastorn liksom i sömnen, räckte ut armen utan att lyfta huvet, trevade efter kaffekoppen och fick fingret mot grepen, att koppen stöttes omkull och brännvinet rann i två bäckar framåt det flottiga bordet.

Han trevade sig fram ännu en armslängd genom riset, och upphörde de stickande barren under fingrarna, och det kändes lent och mjukt, som hade han strukit över ryggen en hund. Det var en skinnfäll. När han rörde vid den, gled den litet åt sidan från en trång öppning, som ledde in i den upplysta högen.

Nej, nu stannar du hos mig, avgjorde gumman. Jag gitter inte vara ensam med allt det tjuvföljet strykande kring knutarna. Hör du? Han svarade icke, men hon hörde att han trevade efter låset. Det har en för att en är beskedlig, tänkte hon. Han vålar mig inte mer än en katt. Det är som jag inte funnes. Och sinnet rann henne. Hon skrek: Hör du, vad jag säger, din storsnute? Du går inte dit?

Hon lyssnade, spejade, vädrade, forskade med alla sinnen. Daniel, tänkte hon, Daniel och Valborg. och vilande vid varje steg smög hon sig in i spiltan bredvid kätten. Hon lyssnade vid väggen, vädrade, kände; men se ville hon icke. Hon hukade sig ned, stack handen om spiltgaveln, trevade i kätten. Allt vad hon kände var halm och boss. Och vad hon hörde var fast obegripligt.

»Antagligen har vännen Gyllenkula kommit in till Lyngsö med 'Bianca', och jag har kommit ombord till dem och fått ett par groggar mer än jag tålde», resonerade han. Han trevade omkring sig och fick tag i ankaret.

Han lade frågorna oskyldigt, trevade och kände efter. Och Johnsson lät sig behandlas. Han såg nog, att Aposteln smusslade med blyertspennan under rocken. Men vad gjorde det honom? Hälften ljög han, hälften var sanning, och alltsamman var han beredd att med ed förneka inför domstol. Där vägen kröker in i skogen, stannade Johnsson.

Han öppnade den yttre dörren, steg ned för några trappor och stod framför en inre dörr. Klemens, är det du? sade fången inifrån. Ja, jag kommer med vatten. Här, här! Lovad vare Gud, som rörde ditt hjärta! Tryck en rigel där nere, och dörren öppnar sig! Klemens trevade och fann rigeln. Han drog den tillbaka. I samma ögonblick gick dörren upp, och fången skönjdes i mörkret framför honom.