Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 maj 2025
Skammen eller en skymflig död som själfmördare löjet öfver att ha velat tillgripa en teaterkupp nej, om jag bestämde mig för det, så måste det vara med garanti att lyckas. Enda sättet, men det säkra, var att låta honom se på något eller läsa någonting framme vid bordet och att själf stå bredvid och skjuta honom mellan skuldrorna, med revolvern ända in på rocken.
Det måste finnas där bakom allting, det måste finnas något som satt innanför alla skal och som aldrig kunde bli orent. Ett ögonblick tänkte jag på revolvern: ett skott genom tinningbenet, och ditt orena omhölje blir liggande kvar som exkrement på gatan, medan det som aldrig kan orenas går bort i frihet. Men jag skrattade, ja, jag skrattade högt för mig själv.
Konsuln hade småningom blivit förargad över sin egen sentimentalitet. Hans ena mungipa drogs ned till ett kallt och föraktfullt löje; han stötte till revolvern med foten, så att den for långt in under soffan, och gick utan ett ord. Tomas låg ännu alltjämt med slutna ögon, och till sist somnade han om.
Han beslöt att kläda av sig och gå och lägga sig. Om han kunde somna, och någon ville skjuta honom medan han sov... Han började få en svag misstanke om att det i grund och botten kanske icke var någon så enkel sak som han hade trott att själv hålla revolvern stadigt och trycka av och skjuta en blykula genom sitt eget huvud. Han klädde av sig i mörkret, rullade ned gardinen och kröp ned i bädden.
Nej, det var han som hade haft rätt, han hade icke levat som en dåre utan som en vis, och som en vis ämnade han dö! Och med skälvande händer famlade han på täcket efter revolvern, reste sig i bädden, siktade på måfå mot sitt huvud och tryckte av. Efter en stund återfick han medvetandet. Han trevade med båda händerna kring sitt huvud, men kunde icke känna något sår.
Troligen var han för starkt berusad för att vilja tala mer. Med en så nihilistisk syn skulle ni helst gripa till revolvern, menade Ziri allvarsamt. Hartman hade talat utan spår av överlägsenhet och hon syntes betrakta honom med blidare ögon, nästan i förskräckt undran. Han såg på henne frånvarande och skakade på huvudet. Det är inte det samma som självmordet, sade han lågt.
Han tömde genast två glas efter varandra, och det värmde något. Ja, Märta... Voro hennes tankar hos honom i kväll? Han satt och lekte med revolvern. En liten underlig pjäs... Var det alltså allvar, att han skulle dö just nu i kväll? Ja, han kunde icke se, att det återstod någon annan utväg. Han hade levat med förbundna ögon.
Han hade hört ljudet av deras steg, och de hade gått förbi utan att veta, att han satt där uppe, alldeles övergiven, utan att någon brydde sig om honom. Och då ingen kommit upp till honom, inte ens hon, han älskade, hade han tagit fram revolvern och skjutit sig. Skulle det gå likadant med honom, inte just nu, men en gång långt fram i tiden, då han blev löjtnant?
Dagens Ord
Andra Tittar