United States or Micronesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den i fruktbar jordmån; han tog den och satte den bland pilträd, på ett ställe där mycket vatten fanns. Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock med låg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd som bar grenar och sköt skott.
Lasson dog vid sextiosju års ålder av alltför mycket portvin. Fru Lasson övertog gråtande hans affär och hans vinlager. Affären hade hon redan skött i många år. Om vinlagret lät hon andra döma. Hon var en moderlig själ, vars barska ögon icke bedrogo någon, utom det av dem som skelande undvek betraktaren. Hon ville ha sällskap och helst ungt sällskap.
Har du inte bättre skött vår hemlighet, är det heller inte mycket kvar att gömma, sade Ingemund, ännu mörk i pannan av harm. Skeppsmän, ni känna sagan om Olov Tryggvesson, ropade Hallsten och undertryckte glättigt sin förlägenhet. Han var den störste bland idrottsmän och fruktade icke att klättra upp på de mest hisnande fjäll för att där hänga sin sköld.
Skälfvande klang en sköld, Träffad å motsatt vägg, men pilen Darrade djupt bakom den i furans märg. Ej syntes för kämparne då Ett skott, likt detta, skjutet i nord. Men lugnt Fattade kungen hornet åter, Väldig i salen spordes hans röst på nytt: "Frid", sade han, "skydda jag vill. Förnimmen, Gauthiods söner, er konungs ed! Vidgade hyddor, sparda lundar, Tegar af guldax vare mig segrar nu.
Så låg hon åter en afton i slutet af Augusti på sin chäslong och vred sig under den gnagande oron öfver sonen och hans framtid; och det var som såg hon ut öfver en ödslig hed i mörker och kyla, der intet friskt skott kunde slå rot, ingen grön planta spira upp. Ett menniskolif, ett helt menniskolif, så ödsligt, så tomt, så mörkt, icke genom yttre omständigheter utan genom hela sin viljesriktning.
Sällsamheten af de tilldragelser, som redan inträffat, och vådan af dem, som hotade, hade närmat de båda skotskötarena till hvarandra och brutit den tystnad, de för en lång stund iakttagit. "Han fick sin lön", började ynglingen, som vi redan känna; "kulan var stöpt af min bror, och det riktades med hans öga denna gång." "Ett sådant skott skjuts en gång i mannaminne", sade den andre.
De rände på, man efter man, men åt enhvar, som kom, Gafs höger-om och vänster-om, så att han damp tvärtom. Att störta denna jätte ned var mer, än arm förmått, Och ständigt var hans närmsta man hans skygd mot andras skott; Dock djärfvare blef fienden, ju mer hans hopp bedrogs; Då syntes Sandels med sin flock och såg, hur Dufva slogs. "Bra, bra", han ropte, "bra, håll ut, min käcka gosse du.
Jag stod i köksfönstret, man gaf mig stundom litet vatten, solen såg varmt på mig och småningom började jag åter vakna ur den domning, som angripit mig. Öfverallt slogo fram blad och små skott och alla sade nu: "se Oleandern lefver ännu! Ja, men ett träd kan det omöjligt bli numera. Den måste få vexa till blott en buske".
Ingen såg dem förr likväl än Adolf, Tomas Hanes kära tvillingsbroder: "Nu", han sade, "nu det gäller, bröder; Lossen hölstren snart af edra bössor, Och så fort på andra sidan dalen Fienderna backens sluttning hunnit, Då gif eld, hvem som i bössan lod har." Så han sade; i detsamma hunno Fienderna backens höjd i trafvet, Och vid första sats, de gjorde utför, Smällde brödrens skott.
Att rädda dig, jag delte gladt På trenne år mitt land; Ty bättre arm och hjärta har Ej hela nordens land." Det såg en skottländsk riddare, Montgomri hette han; Han såg gref Douglas falla Och lade spjutet an. Han jagar fram på en korsar Emellan hundra skott, Han stannar ej, han dröjer ej, Han söker Percy blott. Han mättar emot Percy lord En stöt, som drabbar svår.