Hans öga lyftes opp ibland, Fast slocknande och matt. samma slätt, samma sand, Helt nära där han satt, En halft förstelnad yngling låg; Han såg honom, när han såg. När kulan hven, när striden brann, När bådas blod rann varm, Med vredens eld de mött hvarann Och pröfvat svärd och arm. Nu sökte ej den unge strid, Nu höll den gamle kämpen frid.

Jag minns hans stämma: fostrad högt i nord, Ljöd den som nordan skarp inför plutonen; Till målet bar som kulan hvart hans ord Och trängde in, ty det var krut i tonen; Det låg ett vittne ren i denna röst, Att den var hemma från ett trofast bröst.

Jag frågar er, som är stolt i orden, Hvar ni sett en nation vida jorden, Sett eller läst om en i skrift, i bok. Mer än den finska ädel, käck och klok. Försök att stå med den tjänstens vägnar Dar kulan hviner och där blod det regnar, Och svara, sen ni pröfvat själf och sett, Om finnen saknar eld och ej har vett!" Som han i freden var, var han i striden.

Och därmed slöt han till ögonen ... jag lade handen hans hjärta, handen blev blodig... kulan hade funnit rätta stället... Stål var min bäste vän; jag tyckte sedan, att det var tomt och ödsligt i ledet, där jag ej längre hade honom bredvid mig, ty vi voro, han och jag, som gamla hästar, som länge dragit ihop.

"Den kulan visste, hur den tog, det måste erkändt bli", talte generalen blott, "den visste mer än vi; Den lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm. Och höll sig till hvad bättre var, hans ädla, tappra barm." Och dessa ord, de spriddes sen i hären vidt och bredt, Och alla tyckte öfverallt, att Sandels talat rätt.

Pang! small muskedundern; lodet gick igenom ryggraden, just där det skulle in, och kolossen sjönk, som om man tagit ur järnen ur ett skelett, och var det förbi. Det var pastorns vanliga, att knäcka av ryggen. Vågat var skottet, men när det tog, var det säkert som en slakt, för att sätta in kulan annorstans menade han bara var narri, efter som djuret kunde löpa milar med blyet i kroppen.

Plötsligt erinrade han sig det misslyckade revolverskottet och rodnade skarpt. Kulan hade alltså bara skrubbat kinden... Du kan gärna upp och tvätta dig, det där ser otrevligt ut. Konsuln tvärtystnade med ens: han hade trampat ett föremål golvet. En revolver... Vad skulle det betyda, det låg en revolver golvet!

Sällsamheten af de tilldragelser, som redan inträffat, och vådan af dem, som hotade, hade närmat de båda skotskötarena till hvarandra och brutit den tystnad, de för en lång stund iakttagit. "Han fick sin lön", började ynglingen, som vi redan känna; "kulan var stöpt af min bror, och det riktades med hans öga denna gång." "Ett sådant skott skjuts en gång i mannaminne", sade den andre.

Pang! small muskedundern; lodet gick igenom ryggraden, just där det skulle in, och kolossen sjönk, som om man tagit ur järnen ur ett skelett, och var det förbi. Det var pastorns vanliga, att knäcka av ryggen. Vågat var skottet, men när det tog, var det säkert som en slakt, för att sätta in kulan annorstans menade han bara var narri, efter som djuret kunde löpa milar med blyet i kroppen.

Det är ju ett vetenskapligt faktum, att jorden en gång var helt och hållet täckt af vatten.» »Nåvälfortsatte Pompowski, i det han aflägsnade sitt finger, hvarvid kulan åter flöt upp. »Och nu kommer jag till mitt stora »motbevis» om ni vill kalla det .