United States or Jamaica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Plötsligen stannade han mitt på golvet. Pappa, sade han, snälla pappa Ja, vad är det du vill, kom det från tidningen. Men han fortsatte ej. Han stod alldeles stilla och såg ned. Hans fingrar tvinnade sig om varandra. Hans hjärta klappade hårt. Nej, han vågade inte. Inte ännu. Ska du inte snart knalla dig av i skolan? Jo-oo Han började åter gå av och an på golvet och stannade på nytt.
Åt er, bröder, har jag lovat var sin tröja med silverknappar. Men jag är villig att bjuda ännu mer. Vet ni vad, Ulvungar! Bonader ha ni på väggarna och blomster på golvet, men ni äro fattiga. Om också er gård, näst min, har de största ägorna, så äro ni ändå fattiga, fattiga! Den äldre brodern tänkte sig för länge. Sedan sade han: Jag kan inte giva min yngre broder rätt.
Där vände hon sig om och sade: Ja, kör löjtnanten i väg mig, om han vill! Men kom ihåg, att han kör vad rättfärdigt och sant ä på dörren och de kan inte bli till nån välsignelse. Därmed gick hon ut i köket. Löjtnant Petréus gick av och an på golvet, till dess han tröttnade och åter slog sig ned i länstolen.
Men parlamentarism, en verklig folkrepresentation och inte en parodi på den, det måste vi ha först , om vi också ska slåss för den. Han gav Stellan ett flyktigt ögonkast. Den beundran och andakt, som stod att läsa i Stellans ansikte, väckte Josefs inspiration ur den något vresiga halvdvala, den tack vare fridstörarens inträde befunnit sig. Josef Nilson gick fram och tillbaka på golvet.
Hans blickar söka ett hål på golvet, en lönndörr på väggen, en hiss genom taket, för att släppa honom ut ur detta rum där han icke kan fortsätta sin tillvaro utan att brinna ner inför dessa blickar, som betrakta honom. Ni lovar att skriva, herr direktör? Jag lovar! Och han räcker handen till avsked. Han blir ensam.
När dddu blir äldre ffförssstår du dddet här bbbättre. Ja, pappa. Mmmen kkkom ihåg, inte ett ord till mmmamma Stellan gick in på sitt rum. Han blev stående mitt på golvet och stirrade framför sig. Och plötsligen log han, ett undrande, bittert leende. Hans far hade bett honom att inte sladdra, som om han varit ett barn... Underligt... Blev man aldrig vuxen? Blev man alltid som ett barn?
Hon gjorde skäl för sitt namn, »Den gyllene plommonblomman», ty hon var liten och lätt och skir som ett av plommonträdets skära blom, hennes förgyllda läppar logo, och som en fladdrande fjäril dansade hon in, hennes fötter tycktes knappast röra golvet, hennes gula kimono, översållad med plommonblommor i guld, böljade än vitt, än smekte den mjukt kring linjer, som kommo kapten Broman att känna en hissnande känsla i bröstet.
Det upplyses av tvenne phari: skålformiga, på gjutna pelare vilande lampor, men det trånga fönstrets höjd över golvet ger det även vid lampskenet ett dystert utseende. Väggarna, målade med azurblått, äro genom meandrar och arabesker delade i fält, som innehålla vart sin kristliga symbol. Fisken, som i den fornkristna symbolikens minnesmärken sällan saknas, är målad i guld över dörrfältet.
Mor i Sutre såg icke längre sonen, och hans röst tycktes komma långt bort ifrån. Sa mor inte, att Valborg var här? När I ropa på mig? När jag stod för att gå in i storstugan? Sa I inte då, att hon var här? Nä, nä, män, gjorde jag ej, muttrade gumman. Det har du drömt. Hon hörde honom gå över golvet, hastigt. Hon kände fläkten, då han strök förbi, tätt bakom henne. Vart ska du gå? Till storstugan.
Vad har du fått fatt den där dåren? sade Gisle till Björn. Jag känner honom inte, sa' Björn. Ån såg på modern. Det är min yngre son, sade modern. Du känner inte din hustrus barn, du? sa' Gisle. Björn såg ned på golvet. Ån tittade på fadern, löste upp knytet och tog fram den största stolsfoten. Du är en storkarl att göra pojkar, du! sa' Gisle.
Dagens Ord
Andra Tittar