United States or San Marino ? Vote for the TOP Country of the Week !
Välkommen! sade jag lågt. Han stod stilla och såg på mig. Elsa Finne? Tack för er godhet att vilja se mig! Jag räckte honom min hand. Så tog jag plats i soffan och anvisade honom länstolen. Han tog icke emot den utan flyttade fram en af de mindre stolarna och satte sig alldeles midt emot mig.
Ja, pappa, italenaren han där ä i korgen, pappa en häst den ä vit , pappa, skynda sig Orden snubblade fram över varandra. Hans far såg på honom en stund och reste sig upp ur länstolen. Nå, vi får väl gå ut och se på'n då! Men kvickt, pappa, kvickt, kanske han har gått! Stellan rusade före sin far ut i köket. Vänta, vänta, italenare, pappa kommer
Där vände hon sig om och sade: Ja, kör löjtnanten i väg mig, om han vill! Men kom ihåg, att han kör vad rättfärdigt och sant ä på dörren och de kan inte bli till nån välsignelse. Därmed gick hon ut i köket. Löjtnant Petréus gick av och an på golvet, till dess han tröttnade och åter slog sig ned i länstolen.
Dagen därpå skulle hon åka till lasarettet. Men när jag tidigt på morgonen kom ut, satt Olof i den stora länstolen mitt emot sängkammardörren. »Har du setat här länge?» sade jag överraskad. »Ja», svarade gossen enstavigt. Han hade setat där och tänkt på sin mor och på, hur allvarligt allting med ens hade blivit.
Sittande i länstolen läser jag bibeln, som jag slagit upp på måfå: »Ingen går in i sig själv och har vare sig kunskap eller förstånd till att säga: jag har bränt hälften av det här i elden och jag har jämväl gräddat bröd därav över kolen; jag har rostat kött och ätit därav; och för övrigt månne jag därav skulle göra en styggelse? Skulle jag tillbedja en trädgren?
Mellan tårarna såg han att det var farbror Ekenström. Han spände sabeln från sig, krängde kartuschen över huvudet och sade: Sätt dig nu här i länstolen, så ska vi talas vid. Stellan satte sig. Farbror Ekenström placerade sig vid sidan om honom på sidostödet och lade sin hand på hans axel. Nå, berätta nu, vad du har på hjärtat. Stellan kände, att han luktade punsch. Han kunde ingenting svara.
Det fordras ofta mycket mera mod att taga ett litet steg framåt till det goda, än tio tillbaka till det onda. Jag är säker att Valter nu går att upphjelpa sin manlighet med några glas punsch och har till hands en passande förklaring öfver sitt hastiga försvinnande. Ledsen och bragt ur jemnvigten gick hon in till Bella, som satt i länstolen vid bordet, tog en pall och satte sig vid hennes sida.
Jag sjunker ned i länstolen; sinnet tynges av en tröghet, som jag sällan känt; det förekommer mig som om ett magnetiskt fluidum utginge från skiljeväggen, och en sömntyngd smyger sig på lemmarna. Samlande mina krafter reser jag mig för att skynda ut i det fria. Då hör jag vid gåendet genom korridoren två röster som viska i rummet bredvid mitt bord. Varför viska de? För att hålla sig dolda för mig.
Efter middagen kom William som vanligt och slog sig ner med sina cigaretter på sin favoritplats, den bekväma länstolen i hörnet vid kaminen. »Nå, du har ju fått en pjes antagen vid dramatiskan», sade modern. »Gratulerar!» »Tack.» »Jag såg det i tidningen i morgse. Sedan kom herr Hedström härupp på förmiddagen. Han var mycket förvånad.» »Öfver att de spela annat än tyska farcer?»
Husfadern satt i en länstol och då klockan slog tio, såg jag, att han stelnade till som väntade han något. Det kom. Det var hustrun. Hon gick fram till länstolen, böjde sig ned, kysste sin make på pannan och sade god natt. Efter en stund kom äldsta sonen, han var 20 år, och upprepade ceremonien. Så kom en yngre son, en äldre dotter, en ännu yngre son och en ännu yngre dotter.