United States or South Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !


det hornet känna vi igen dig, sade trälarna och tryckte sig ängsliga och häpna utefter väggarna. Nu ställer jag hornet här bredvid dig bänken, far. Förr hade det simpla fötter av järn, men nu äro de av rött guld. Det är en liknelse om, hur förvandlad jag själv kom tillbaka.

Hur dvärgarna lämnade från sig hornet Månegarm och hur ett frö gömdes i mullen, innan ett stort träd kunde växa, det skall här beskrivas. Här skall berättas om en släkt, som vann högsta ära och sedan spårlöst sopades från jorden.

Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en mun som talade stora ord. Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned.

Men förlåt mig nu min synd, och vänd tillbaka med mig, att jag får tillbedja HERRENSamuel sade till Saul: »Jag vänder icke tillbaka med dig; ty du har förkastat HERRENS ord, har HERREN ock förkastat dig, att du icke längre får vara konung över IsraelNär nu Samuel vände sig om för att , fattade han i hörnet hans mantel, och den rycktes sönder.

Och stickorna lyste med sådan glans, att det var som om solen gått upp. Mormor hade aldrig förr varit vacker, stor. Hon lyfte den lilla fattiga flickan upp sin arm, och de flögo i glans och glädje högt, högt, att där var ingen köld, ingen hunger, ingen ängslan, de voro hos Gud. Men i hörnet vid huset satt i den kalla vintermorgonen den lilla flickan med det lockiga håret.

Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skull som hornet talade medan jag ännu såg härpå djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp. Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund.

Han hade rockkragen uppslagen och hatten nedtryckt, att jag endast såg ett par satans glittrande ögon. Jag gick tvärsöver gatan för att vika om det hörnet; stod han där också. Jag begrep inte vad han hade tagit för ett skutt, den elake gamle herrn. Han tog mig i armen, men jag slet mig lös och fortsatte i sträckt trav.

Hon var alltid törstig, och småtärnorna sprungo ned i brygghuset och kommo tillbaka med ett väldigt och droppande horn. Valdemar hade redan kastat av sig dagens förödmjukelser med några sorglösa axelryckningar och hjälpte henne att hålla om hornet. Det var skönt, sade hon och strök sig över den feta och vita halsen.

Hon höll den ena handen sträckt uppåt liksom för att i det sista räcka sig efter hjälp. Han grep henne stadigt om armen och lyfte henne upp i solljuset. Hennes hud var het, att han kände, hur det sved inne i handen honom. Utan att släppa sitt tag, bar han henne med sig som en docka ända in i salen och satte henne i halmen. Därefter gick han bort i hörnet och öppnade kistan.

De äldre trälarna började att undan. De yngre berättade sagor om Jorgrimmes dotter och hornet Månegarm, utan att tro dem. Talade husbonden själv om forna dagar, lät det som en avlägsen röst ur ödemarken, där den vilsegångne tar skyarna för berg och ängarna för sjöar.