United States or Mexico ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ingen vänlig strimma af ljus inbjöd mig nu till min väns rum, Rosas kammare var äfven mörk som grafven, och blott i den gamle tjänarens låga fönster såg jag eld. Jag inträdde till honom. Han satt ensam vid sitt bord framför en uppslagen bok, som jag såg vara en bibel.

samma gång spratt hon till och såg hänemot skrifbordet; det föll henne in att hon glömt dagboken kvar uppslagen och att fru Zimmermann utan att vilja det kunde komma att läsa några ord i den.

Författaren har, som vi se, i denna betraktelse fångat sina syner och hämtat sina ingifvelser i den verklighet, som brusar fram mellan stadens husrader således i lifvet i dess närmaste och vanligaste form. Det vill synas, som hade han i Nietzsches filosofi funnit det hjälpmedel, som tillåtit honom att snabbt utveckla de första uppslagen till en åskådning.

Det är även undran över vad som skett, samma undran vilken rör sig botten av allt medvetet liv. Jag minns i detta ögonblick, hur jag en afton kom in i min hustrus rum och fann henne grubblande med en uppslagen bok framför sig. Hon läste icke i boken, och hennes ansikte uttryckte missbelåtenhet. Jag böjde mig ned över hennes axel och såg, att hon läst i bibeln.

Uppfinningen i Chestertons detektivhistorier är långt ifrån alltid hans egen när det gäller själfva stoffet. Men i bearbetningen af de populära uppslagen är han nästan alltid själfständig, fängslande, egenartad. Se t.ex. i

Och han öppnade pärleporten och förde gossen under jubelsånger fram till Guds tron. Där satt Herren själf med en stor bok uppslagen framför sig. I den boken stod den lille gossens namn skrifvet tillika med många, många andra. Och alla som fått sina namn tecknade där, de hafva rättighet att ärfva himmelens salighet.

Sedan låg han vaken tills han hörde hur mor gick upp och malde kaffe nere i köket. Det sved i ögonen, han var ännu tröttare nu än han lagt sig. Det första vårmorgonljuset kom in genom fönstret och föll golvet i två rutor, liknande en uppslagen bok. Och för första gången många år brast han i gråt och grät länge.

Den bok, som uppslagen hans bord lystes av lampan, var Tertullianus' avhandling De Carne Christi.

Han hade rockkragen uppslagen och hatten nedtryckt, att jag endast såg ett par satans glittrande ögon. Jag gick tvärsöver gatan för att vika om det hörnet; stod han där också. Jag begrep inte vad han hade tagit för ett skutt, den elake gamle herrn. Han tog mig i armen, men jag slet mig lös och fortsatte i sträckt trav.

Hennes läppar voro varma, fuktiga och hennes kyss smakade som konfekt. Detta var ingen liknelse utan bokstavligen sant! Han slöt ögonen, tog ett steg baklänges som i yrsel Nej, nej, stammade han Hon gick skyndsamt ut ur rummet, utan ett ord. Han blev stående kvar vid bordet med den sida uppslagen, där Roses dyraste frimärke fanns. Hans kropp skakade.