United States or Hong Kong ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon grep sin käresta i rockkragen och ruskade honom. Vad är han för en karlstackare, som inte har seglat sjön förr! Kan han inte vara människa och sitta i båten! Carlsson blev ond, röck sig lös, men förlorade ett stycke av rockkragen. Ska du riva sönder mina kläder, käring! gastade han och satte stövlarna opp suden för att skydda dem för tjäran. Vad säger han för slag? gnistrade gumman.

Hon grep sin käresta i rockkragen och ruskade honom. Vad är han för en karlstackare, som inte har seglat sjön förr! Kan han inte vara människa och sitta i båten! Carlsson blev ond, röck sig lös, men förlorade ett stycke av rockkragen. Ska du riva sönder mina kläder, käring! gastade han och satte stövlarna opp suden för att skydda dem för tjäran. Vad säger han för slag? gnistrade gumman.

Han hade rockkragen uppslagen och hatten nedtryckt, att jag endast såg ett par satans glittrande ögon. Jag gick tvärsöver gatan för att vika om det hörnet; stod han där också. Jag begrep inte vad han hade tagit för ett skutt, den elake gamle herrn. Han tog mig i armen, men jag slet mig lös och fortsatte i sträckt trav.

Det var en liten satt man, med svarta tunna kindskägg, som kommo fram bakifrån käkbågarne och gjorde en halvkrans under hakan; håret var långt växt och kutade ut nedanför nacken, fallande rockkragen i bukter som en nackfrans teaterfolk begagnar. Ansiktet var djärvt och friskt och passade icke till hår och skägg, att mannen såg maskerad ut.

fattade han beslutet att till »Fernan». Det var ett bittert ögonblick, det gällde hans klocka, ett minne; men det gällde också hans framtid. Han slog upp rockkragen för att ej vara igenkänd och styrde genom snödrivorna bort till den mörka Kungsdiksgatan. Han gick länge utanför med bultande hjärta.

Drag opp rockkragen; kusin har hela tiden hållit sig för öronen. Ack, den örvärken, när den anfäktar en rätt, vill den spränga hufvudet en människa. Jag har låtit rycka ut tre tänder i fjol och en i år och vet, hvad värk vill säga. Se nu, ja, se nu bara hur han grinar, och det är visst och sant, att man kan förlora allt sitt humör med mindre press.

Carlsson och Flod vandrade en lång stund tysta; Gusten med isbillen först för att pröva om det bar; Carlsson efter med rockkragen uppslagen, kuslig i lynnet efter det hastiga och ömkliga slut hans hustru fått och vilket man nog skulle kasta honom. När de gått en halvtimma, stannade Gusten och pustade; därpå tittade han sig omkring kobbar och stränder för att se, var han befann sig.

Och nordanvinden blåste kall, och snön föll allt tätare. Frits slog upp rockkragen och knäppte väl igen rocken, men det hjälpte ej, han darrade af köld, den stackars gossen. Nu hade han dock hunnit fram till skogen, och här var det åtminstone mera lugnt, ty de högstammiga trädens kronor trotsade vinden.

"Vad flinar hon åt, gamla habba", röt han till åhörarnas förtjusning, och grep ett paket måfå. "Ta det här! Ta det , människa. Hör hon inte vad jag säger, sabla markatta?" "Och här", han grep en yngling i rockkragen och slängde ett paket mitt i flinten honom.

Han skulle ta sig plommonstop och fälla upp rockkragen. För resten hade han redan en liten mustasch överläppen, han tänkte svärta med en sotad kork. Ingen skulle känna igen honom. Det fanns flera stycken, som ville följa med. Men han betackade sig. Det fanns gränser för solidariteten. Här dög det inte att uppträda i klunga eller alltför många i spridd ordning. Man skulle spricka kuppen.