Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han tog långa promenader ut till Gamla Uppsala för att avlyssna nordanvindens sus i granarna kyrkogården några gamla sagor, han ropade upp kämpaskuggor ur högarna, men där kommo inga; han gick ut i kronoparken för att »ta stämning», men han fick ingen, han drev kyrkogården men det blev ingenting av. Ingenting läste han annat än skönlitteratur och de estetiska systemerna.

Hennes gestalt var späd i linjerna, som en ung flickas, och smög sig mjukt efter länstolens svängda ryggstöd. Hon satt med händerna i sitt sköte och såg ut öfver hafvet, som för hennes inbillning blef till Okeanos, bakom hvilken de gamle drömde sig Hades, himmeln eller helvetet bortom lifvet, bortom det närvarandes tomhet. Ditåt sträckte hennes längtan.

Någon klockprick finnes ej i hela Svenska skärgården, skonaren kunde icke ha en stor klocka, och till köpet kom ljudet nedifrån. Detta betyder något, sade lotsen, ja, ja, jag vet nog att man inte kan undgå sitt öde. Vet herrn jag ville lega ut vakten i kväll och bjöd pojkarna tio riksdaler, men ingen ville! Vi väl se! Tror Otto skrock? Man ska inte kalla för skrock det som inte äret!

Morgonen därpå satt han i Skoglöfs tandläkarstol och såg i en spegel sin näsa sakta rätas ut och antaga en fullkomlig form, om man bortser från det faktum att näsborrarna voro litet för stora.

Det var oro och misstämning inne i stugan, men som vände sig till riktig fröjd när Ante och Gullspira kommo åter dit in. Anna-Lisa fick mer än en stopfylla med varm skummande mjölk af geten, det räckte både till grötdoppa och till kaffe, och att blanda i vatt'vällingspadet, man tyckte att det blef rent kalasmat. Men det såg ut i främmandestugan!

Anna-Clara kom hem igen, satt hennes kusin Per-Olof, som är tio år och väntade henne. Han hade kommit visit utan att någon bett honom om det. Men det kunde nu inte hjälpas. Han satt där, och man måste stå ut med honom, tills han hade förstånd att . Per-Olof är här, sade jag till Anna-Clara. in och hälsa honom.

Och med bortglömd adel, med förgäten ära Till hans fötter slafvar sina rökverk bära; Och af lejda skaror, som kring borgen stoja, Ropas han jublande ut som en gud. Såsom kung står brottet, och det goda dväljes, Sanningen förtrampas, mänskligheten säljes, Och den höga tanken blir en dvärgväxt blomma, Dignande under förrädarens hand.

Hon egde i en mycket utpreglad grad den kviriliga svagheten att vilja synas och taga sig ut . Att bilda kotteri med ett par löjtnanter eller vice-häradshöfdingar skulle hon i och för sig icke haft något emot, men det skulle ha varit första klassens löjtnanter och första klassens vice-häradshöfdingar.

Det ser ut, som om hon haft det svårt, stackars lilla »Bellilote», och en hel hop vedervärdigheter, innan hon äntligen hamnade här. Duroc har berättat mig, att hon lyckats fram ett brev till Förste Konsuln, och nu hoppas jag, att han sörjer väl för henne ett eller annat sätt. Edmée led förfärligt under detta samtal.

Han är medveten derom och uttalar detta en gång naivt nog: »jag har en stor trut, och om man mig höfvisk finner, är det rätt en slump»; men han brydde sig icke om att rätta sig. Derföre har han känt qvinnan genom de poetiska fiktionernas och det flyktiga gatulifvets synglas; och sålunda kom han att sakna den tyngdpunkt, som aktningen för henne gifver, han hejdlöst kastade sig ut i lifvet.