United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och i fyrsprång bar det nedför backen, ner slättlandet, där rågskylarna stodo i troppar och kolonner, grupper mot rytteri, bataljoner med skyttegravar emellan; ändlöst och som ett slagfält utbredde sig sädesregionen, som härifrån kunde överskådas genomskuren av en å, vars båda stränder tycktes bevakade av rågkärvarnes tiraljörer, bildande en kulle intagen av en detacherad avdelning; här lågo hela led kullblåsta och betäckte marken med döda och sårade, här kommo de krakstörar och sågo ut som pikenerare från trettioåra kriget med axens långa plymager fladdrande för vinden.

En underlig beklämning jagade den glada sinnesstämningen flykten; hon kände sig ovärdig att dela trefnaden i detta lyckliga hem, hon passade icke här, hon med sitt hårda sinne och sitt skygga väsen. Och ju längre hon kände sig omgifven af denna värmande stämning, dess mer hårdnade hon till och blef allt tystare och tvärare ju längre qvällen led.

Husets tjänare tassade i strumplästen en efter en fram till kistan. Det var som ett tåg af vålnader ur mörker i mörker. Elsa grät icke. Hennes strupe var som sammansnörd af ångest. Sommaren led, det mörknade mot höst, men Elsa kunde icke glömma.

Ty därtill ären I kallade, ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår. »Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun. När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.

Vill du medFrågan kom lika oöfverlagd, som mötet var oväntadt. »Ja. Jag går medBåda togo det som om de träffats föregående dag och som om ingenting ovanligt förefallit. Det led framåt vårsidan. Fru Zimmermann hade fullt upp att göra.

»Det är inte det», blev svaret. »Jag vill bara gärna komma hemHon såg bedjande mig, och naturligtvis blev följden den, att hon reste. Emellertid gick Sven hemma eftermiddagen och lekte. Men när klockan led mot den tid, han brukade och lägga sig, försvann han spårlöst.

När "lördagsgossarna" tågade förbi någon farlig punkt, där lektorn brukade stå lur, tog han upp en psalm, vanligen den etthundra och tjugufjärde. "Mörksens furste stiger ned, hotande och vred " ljöd det ur sjuttio vidöppna pojkgap. Och aposteln måste vända. Han kunde icke tysta ned psalmsångarna. Magistern visste, vad han gjorde. Men Julius Krok led av allt detta bråk.

Ibland ville jag, att du skulle fråga mig. Men mest var jag glad att du icke gjorde det. Vad jag led den liden, Georg! Om du kunde ana, vad jag led! Du kom och tog min hand och satte dig bredvid mig, och jag blev icke lycklig, som jag brukade. Ty jag visste ju, att jag dag för dag tänkte , hur jag skulle kunna och bort ifrån dig. Jag ville göra det själv, Georg.

Talas ej i edra mysterier om en gud, Dionysos Zagreus, den högste gudens älsklingsson, som nedsteg till jorden, kämpade med de onda makterna, led en smärtsam jordisk död och genom denna död, varifrån han uppstod, vart människosläktets förlossare? Vem är denne Dionysos Zagreus, om icke en dröm, som edra fäder drömt om den kommande Kristus?

Men truppen gick sin bana fram, och flickan såg den tåga: Till hvarje led, till hvarje man hon blickade en fråga En fråga, bäfvande och skygg, en fråga utan röst, Mer tyst än sucken själf, som smög ur hennes fulla bröst.