United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han blev stående och stirrade den lilla kullen med blommorna och gravvården, och han läste psalmen halvhögt för sig själv: Min vilotimma ljuder en gång, den sista gång, och mig i jorden bjuder en bädd kall och trång. Dock den mig ej förskräcker; sött jag sover där, tills Herrens röst mig väcker, ingen natt mer är.

En dag, under det han var i kondition landet, reste han in till staden för att derifrån fara ut och helsa Fritz. När han kom till stan for han icke ut, utan blef liggande en säng hemma hos föräldrarne, under många timmars kamp om huruvida han skulle fara eller ej. Han visste att vännen väntade honom, längtade sjelf träffa honom, men reste ej.

Men han kunde även en mängd dåligheter, påstod han, såsom att skärvgräs i grannens åker, sätta kor sin, göra trollskott och dylikt, vilket kringspann hans person med en viss fruktan, att man gärna ville ha honom till vän.

Tro om han plockar till sig silvret? undrade gumman, smög sig några steg framåt, tvärstannade vid en knakande tilja. Greven spratt upp, höjde sig , spärrade upp munnen, stirrade mot dörren. Men mörkret därnere och de flämtande lågorna tätt under ögonen hindrade honom från att upptäcka mor i Sutre. Som tassade vidare, försiktigt. Och stannade. Nu såg hon, vad han höll med.

Plötsligt trodde han sig höra ljudet av sina steg, att han gick över en bro. Han såg upp och varseblev ett räck vardera sidan av vägen. han böjde sig fram över räcket, drunknade hans blick i ett schackt mörkt och djupt, att han icke kunde skönja någon botten, endast något grönaktigt fuktigt, som glansen av synd ur ett svart öga.

Han undrade om den gamle mer än annars kände den tunga sorgen av att hans ende levande son inte kunde tro och känna frid. Men han sade ingenting, och när han läst slut och bedit högt gick han bort och lade sig sängen med händerna knäppta över bröstet och ögonlocken slutna, mager, med urätet ansikte, stilla och vit som ett lik, medan juldagen kom svartgrå över barvinterbackarna och skogen.

Han beslöt att redan följande dag söka ett annat fält för sin verksamhet, men därförinnan ville han förvissa sig om icke ett katolskt hjärta klappade under mäster Sigfrid Aroni lutherska mässhake. snart mörkret inbrutit, styrde patern och hans följeslagare således sina steg mot den lärde mannens bostad, denna gång kvarlämnande Sam, om vars senaste bedrifter de svävade i fullkomlig okunnighet.

Han skämdes efteråt, men kunde icke underlåta tycka sig manlig. Om hon inte hade fräst, bara! En sommar vistades han med styfmodern hos en af hennes slägtingar, en landtbrukare i Östergötland. Der blef han behandlad som gentleman och blef ganska god vän med styfmodern. Men det räckte inte länge, och snart stod striden i ljusan låga. gick det upp och ner, fram och åter.

Han blir säkert tvåa hundra meter. Haha, skrattar Emanuels bror, aktare när Östermalmarna komma! Ät hårt bröd! säger Emanuels moder. Det är ingenting med Östermalmarna! Ha vi inte Andersson 60 meter, va? Och Hedly? Va? Vi ä bäst av seniorer bröderna Zätterström ha sprungit under rekordet! Ät hårt bröd! säger Emanuels fader. En dag kommer Emanuels broder: Jag måste ha 25 öre!

Man hade varit ovanligt hövlig mot mig under denna tid, ty jag skulle utreda och städa efter den avlidne. Chefsämnet, som icke fått förordnande, var vid dåligt lynne, och sökte sin vanliga åskledare: diariet. Han slog upp några längder oringade svin och anbefallde fem åtals anställande. Därpå utfärdade han några hotelsebrev för olaga slaktning. Men hans sinne blev icke lättare.