United States or Andorra ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men han var i alla fall stolt över att åka i droskan: den var som ett litet hus och den hade gardiner, man kunde rulla för fönsterna, så att det blev alldeles mörkt. Då var det, som om man åkt rakt genom natten. Hela vägen ut rullade han dem upp och ner. Nu åker vi genom dag och nu åker vi genom natt, sade han.
Utan vad du ska göra, Daniel, är att röja undan gärsgårdsstörar och vad det är de lagt över vägen sör ut. Det ska du göra, Daniel. Nu medsamma. Så ska jag nog laga att han kommer i väg. För det gissar jag, att han åker hellre utan länsman än med Det måste hon förklara, fast det inte angick honom och inte henne heller. Slutligen hade hon ingenting mer att säga. Gå nu du, Daniel.
Livlig, lekfull och nyfiken var han, men sjöaffärerna förstod han inte alls, och han var också kallad ut till Hemsö för att ta hand om åker och kreatur, som ingen annan ville ta befattning med, sedan gubben Flod gått ur livet och änkan satt ensam vid gården. Men när Carlsson nu ville börja pumpa flickorna om ställningar och förhållanden, så fick han riktiga skärkarlssvar: Ja si, det vet jag inte!
"O Kolonos", sjöng han efter skalden, "Bygd, bland jordens alla bygder skönast, Ljusa, glada, skimrande Kolonos, Där, med lundars gröna skygd förtrogen, Näktergalen gäll i toner prisar Murgrönsrankans dunkla rodnad, gudens Helga träd, det bäruppfyllda, svala, Stormförskonta, där bland gudaburna Fostrarinnor Dionysos svärmar, I gudinnors lockar sedd, narcissen Gror med himmelsk dagg på bladens fägring, Krokos gulnar, källor sömnlöst skänka Klara bäckar näring och i sångmörs Krets med guldtöm åker Afrodite!"
Edvard såg på honom länge och så sade han: Mamma, får jag fråga om en sak? Ja, vad då, mitt barn, sade Edvards mamma med den vänliga blida röst, som man alltid använder, då man i en spårvagn talar till ett litet barn. Jo, mamma, får jag säga att den där herrns näsa är så röd att den ser ut som om han haft skoskav på den?! Edvards mamma åker icke vidare i spårvagn med Edvard. Hon tar en bil.
Spänn för båda två! Märren! Vi åker på fläcken! Valborg! Valborg och Daniel. Töserna drogo sig baklänges inom grinden, baklänges mot köket. Basilius stod kvar. Raggen sade: Han har visst skräcken riktigt, Träsken. Såå? sade Träsken, stillnade av. Har jag skräcken? Och han fortsatte: Varföre då, då? Varföre illfänas? Står icke våra liv i Herrens hand, nu och alltid?
Då ler hon av glädje och talar åter tyst och innerligt till någon, som ingen kan se. Så går hon fram till vagnen, som väntar ute vid kyrkogårdsgrinden, och åker hem. Men när hon kommer hem, går hon direkt in till mig, tar fram den svarta amuletten och säger mig, vad den innehåller. Därpå håller hon den fram emot mig och ber mig, att jag skall kyssa den.
Så stannade han vid en mindre bländande, mera söt och mild. På balen kände han sig väl. Umgås borta bland främmande utan att se en enda slägtings kritiska ögon! Men han hade så svårt att tala med flickorna. Hvad ska jag säga dem? frågade han Fritz. Kan du inte prata lite lort med dem! Vackert väder, är det roligt att dansa, åker ni skridsko, har ni sett fru Hvasser? Man får svänga sig.
När klockan är åtta, ligger källängen som en nydrillad åker, slät som en hand och med gräset i långa strängar; nu beskådas verket och granskas slagen, och Rundqvist är den som faller för nämdens dom, efter som man kan se var han gått fram, för där syns det som älvdansar den ena utanför den andra, men Rundqvist försvarar sig med att han måste se på flickan som de givit honom, för det var inte i går han hade en flicka som sprang efter sig.
Men med glädje sade hon till gubben: "Pavo, Pavo, tag med fröjd till skäran; Nu är tid att lefva glada dagar, Nu är tid att kasta barken unnan Och att baka bröd af råg allena." Pavo tog sin hustrus hand och sade: "Kvinna, kvinna, den blott tår att pröfvas, Som en nödställd nästa ej förskjuter; Blanda du till hälften bark i brödet, Ty förfrusen står vår grannes åker."