United States or Burundi ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den svarta masken hade fallit. Är du rädd? frågade körsvennen. Han satte ned gossen på marken, lade sin hand på huven. Basilius, sade han, håller du av någon så att du för hans skull kunde ligga fyra långa timmar i svarta kistan? Han grep med båda händer i huvens handtag, lyfte den försiktigt rakt upp, lyfte den högre, höll den över sitt huvud, kastade den handlöst bakom sig.
Det är Stava, sade mor i Sutre. Basilius är salig gästgivarns dotterson så visst som min. Han stannar i Sutre, så länge Stava tycker. Då hördes en kort, kärv knackning på förstudörren. Greven gjorde ett kast bort till dörren, lade haspen på. Därpå vände han sig till Träsken, viskade: Öppna fönstret! Träskens händer flögo upp och ned över rutorna. Fönstret var spikat.
Rösten sade: Sitt stilla, gosse, och sitt lätt. Väck icke dem som sover. Basilius satt stilla med hängande armar, huvudet bakåtböjt, det vita lilla ansiktet solbelyst, leende, med slutna ögon. Kärran rullade sakta, sakta, visslingen ljöd icke längre så skarp, dämpades för varje varv, tystnade. Kärran rullade sakta som om den befarit en bräcklig bro. Stannade.
Om nu följet ville fara sin väg, tänkte hon, syftande på greven och länsman, och om Valborg ville komma med disken, så vore denna dagen nådeligt över. Jag steg visst upp med galen fot för all den förargelse jag haft. Alltfrån det jag hängde upp mig på gärsgårn till spektakel för ungarna. Hade jag inte lurat dem ned i albuskarna, så hade jag väl suttit på pinne ännu. Mormor, sade Basilius.
Det hörde till Träskens många konster och krumbukter att han skulle lära barnen dansa, där han drog fram. Basilius skulle han lära den svåra menuetten, som ingen annan kunde dansa. Och han dansade fram över stallbackens skrovliga stenläggning, barbent, lättfotad, tunn och mjuk som ett litet kringdrivande strömoln, vit i ansiktet under ögonens mörka ringar, leende allvarligt, leende lycksaligt.
Från hundkojan svarade hyndan med ett utdraget tjut, unghundarna satte i med ilsket skall. Barnen kommo ut ur kammaren. Lill-Lars höll skjortan för ansiktet, flickorna gräto. Sväran snattrade: Va, va, va ä de nu då? Träsken kom först till besinning. Det är Basilius, sade han. Han drömmer. Pojken satt rak i bädden, ögonen slutna. Sväran lade sin hand över hans mun och tryckte honom ned i bädden.
Men det här behåller vi för oss själva, du Basilius, så att de inte nosar, hur pass vi begripit. För då kommer det att regna besman som trindsnö i april. Och det från klar himmel. Så att du minns det, Basilius! Därpå beror liv och salighet. Så att du kommer ihåg det! Och inte sladdrar bredvid mun. Utan kommer ihåg det! Basilius svarade ingenting, och sväran tillade: Hav dig nu ned från bordet.
Det visste inte Basilius eller skämdes att säga. Basilius! ropade mor genom fönstret, var blir du med sleven? Men Raggen höll honom kvar. Har du inte mål i mun, kytte? Vart tog kolrakärran vägen? Basilius svarade: Kärran står i lidret. Och hon, som låg i, sitter vid bordet i storstugan. Raggen släppte sitt tag. Det var lett, sade han.
Jag vill inte folk ska säga att länsman tar tjuvar i Sutre. Greven spratt till men förblev sittande, bolmade så att gnistorna föllo som rubiner från turkens turban. Nå, min kära gästgivare, sade han, det kommer väl lägligare tid för oss båda att talas vid. För stunden vill jag följa hans råd. Min lilla grevinna skall strax vara färdig. Får jag alltså be kära mor att hämta Basilius.
Öppna grindarna, ropade hon till Basilius, som ensam stod kvar ute på vägen, öppna grindarna på vid gavel, så att hon inte behöver stanna. Den gästen kan en vägra rum efter stadgan. Vad står han och trampar efter, Träsken? Inte hoppar hon ur kärran på genomfarten. Tro, vem de ha fått till körsven? Stäng fönstret dennasse, Valborg. Det är väl skogsstrykarna, som fört henne med sig.