Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ja, jag tycker, att pojkarne inte får pris fisken, och något fel är det väl någonstans, var det nu sitter. Gumman plockade bordet och tänkte nog det var annat ärende till stan än fisken. Hm! sa hon, Carlsson är väl artig och hälsar professorn ? Jo, det gör jag nog, om jag får tid, för han har ändå glömt en buteljkorg här...

Dock, om jag dröjer en stund vid allvarsammare tankar, Är det för mycket kanske, och har jag ej nog att besinna? Sommarn kommer och flyr, snart nalkas oss hösten, och ensam Sitter vid väfven jag och kastar min spole och ryser, När stormilarne slå med stelnade skurar mot rutan. Tom är gården och tyst.

Medan den högfärdiga fröken sitter i sitt fattiga hem, suger ramarne, knappt har en hel bomullsklänning att stoltsera uti och får lunka till fots till kyrkan, skall hon se min Johanna komma åkande i det präktigaste ekipage och klädd i nya sidenklänningar för var vecka.

God dag, lilla Ingrid, sade Sven och lyfte flickan högt i taket. Men säg mig, var är far och mor och Johanna... Är Johanna kommen än? Mor är gången till kyrkan, far sitter i täppan och röker sin pipa, men Johanna kommer väl snart, tänker jag, sade Ingrid. Jag skall säga till far... Flickan skyndade ut genom köksdörren, och kort därefter visade sig korporalen.

Men han lyder, hoppar ned af hästen, Tar tsarinnan vid den hvita handen Och den smärta återför till borgen. Men sitt hjärtas tvång kan han ej motstå, Och det drifver honom hän till striden. Hästen når han åter, sitter opp, och i sporrstreck hän till Fågelfältet. När den nästa dagens morgon grydde, Kommo flygande två svarta korpar.

Om morgnarna går jag ut i skogen med min lilla dotter. Hon leker i en sandhög med en hink och en spade, hon gör grottor och fästningar, och jag sitter bredvid ett säte och läser min morgontidning om allt det underbara som händer ute i världen. Ibland tala vi vid varandra, min dotter och jag, om sanden och om en liten ekorre, som och kilar över vägen.

Hvarföre sitter den unge Reka alfvarlig. Hvarföre synes han ej höra hvad Eitel sjunger. Hvad söker Rekas blick? Söker den ett mål för skottet? Nej skulle han ut i marken. Söker den laxens blänkande fjäll? Nej, ginge han ned till stranden. Söker den flickan, hvars drägt siras af filfrasens skinn? Amulamela är skön, hon är präktigt prydd.

Anna-Clara ryckte till, lade handen ryggen och svarade: Nej, absolut nej! Jag hälsar inte honom! Varför det? sade jag. Per-Olof är en snäll gosse. Han rår inte för att han är rödhårig. Han sitter och väntar dig. Jag hälsar inte honom! Jag tar honom inte i hand! I detsamma stod Per-Olof i dörren. Han gick fram till Anna-Clara, räckte henne sin hand och hon tog den.

Och jag vet, att jag givit dig allt vad jag kan giva och allt vad jag har. Men när du ser, att jag sitter och stirrar in i mig själv, som du brukar säga, skall du veta, att jag gör inte annat än vad jag alltid har gjort, även när jag varit som mest lycklig, även långt innan jag kände dig, och mitt verkliga liv började. Och om jag gråter, skall du icke tro, att jag är olycklig.

Men först försona vad jag brutit! Situationen är i ord denna: min hustru bor annan ort hos sin gifta syster, eftersom hennes mormor, vilken sitter inne med arvet, har svurit att vårt äktenskap skall bli upplöst, sådan ovilja hyser hon för mig grund av min otacksamhet och annat därtill.

Andra Tittar