United States or Azerbaijan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Antti min röst darrade och jag talade i afbrutna, oroligt flämtande hviskningar. Antti tycker du om mig, älskar du mig, säg! Glömmer du mig aldrig, aldrig jag skulle inte stå ut med det, hör du, jag skulle inte stå ut med det. Jag skulle säkert bli galen Antti, du får ej göra det! Men Lisi, hvad i all världen ? Han blef förvånad och sökte göra sig lös. Hvad nu? Hvem skulle tro

De tala i början mycket och leka som barn den gröna stranden: Det finnes ingen vacker flicka jorden utom du, säger Erland till Singoalla, och hon svarar glad: Ack, tycker du det? Innan jag gick hit, speglade jag mig i en källa för att se, om du kunde finna mig behaglig.

Visst inte, skrattade Bella litet förlägen, åtminstone ämnar jag inte bråka för att bli det. Först hjelper jag mamma och inrättar jag en hushållsskola. Jag tycker om att sy och koka mat. men, Bella, inte skulle du ändå i längden trifvas med ett simpelt arbete, sade Jenny, som i tankarne redan gjort Bella till artist eller författarinna. Simpelt? Det arbete som vi alla äro beroende af!

Han är ju vacker ... tycker pastorskan inte, vacker och lik sin far...? Vänlig och from tog prestmor barnet, smekte det och vyssjade det i sina armar. Annikka log och rodnade af glädje. Hon neg djupt och såg lycklig ut, presten sjelf kom ut, mörk och allvarlig. Han var en mager man, blek och skallig. I handen bar han ett bref, uppbrutet; med den andra stödde han sig mot en grof käpp.

Tycker du ej att mörkblå kretonne vore bra? Med bluslif, sjömanskrage och en kort, veckad kjol? Hanna svarade ej. Hon hade framtagit sina böcker och gjorde sig i ordning att läsa. Hon förhärdade sig mot det goda och glada i Bellas närvaro och önskade blott, att hon ville derifrån. Och skall jag sy knapphål i min underkjol, den kan hakas fast vid lifvet.

Jag har tagit reda honom, han var min farfars far bergsmansbönderna satte just inte stort värde de usla Rammarna, som först tiggde, nästan tiggde det dom skulle leva av och sedan delade sina tiggda bitar med alla andra uslingar. Folk tycker inte om sånt, vet du.

Den ene ville låna 10 öre till ett frimärke för att svara en annons om en plats, den andre ville ha 20 öre för att och raka sig, han skulle också söka en plats. Jag lånade dem flera gånger 10 öre och 20 öre, men jag märkte att de aldrig fingo några platser, slutade jag upp. Hundra kronor tycker jag är litet för mycket en gång. Vill du inte ta 10 öre?

Sergeanten tyckte hon letade för länge, varför han släppte hennes hand och tog henne i stället hel och hållen, lyfte henne till marken och sade: Nu skall du se, att du genom åkningen blivit ovan att stå. Å, jag mår rätt bra, och nog kan jag stå, tycker jag.

Ja, det kan jag. Han böjde sig framåt, det glittrade i hans ögon, han sträckte fram sin hand och strök den smekande öfver Elsas kind. Hvarför gör du där? Hon ryckte till, och hennes röst darrade som om hon frusit. För jag tycker det är synd om dig han skrattade bredt och visade sina hvita tänder och sin röda gom och för resten tycker jag om dig.

Han hostade nervöst och stack omedvetet alla venstra handens naglar en gång i munnen, hoppade upp ifrån stolen, satte sig igen och rättade förläget sin krage, generad öfver sin brist sjelfbeherskning. Herre Gud! Söta vän. Bevare oss Gud! kära lilla ... det är väl inte ditt allvar? Det är deras allvar ... jag skämtar inte ... ser jag ut, som om jag ljög, tycker du?