United States or Spain ? Vote for the TOP Country of the Week !
Louise kom med lampa och rock. Hon måste ställa sig på en stol för att kunna hjälpa morfar. Är jag fin nu då? Jo, Louise tyckte, att han var fin, fast rocken såg en smula urvuxen ut. På tillsägelse kysste hon morfars kind och lät lyfta sig ned från stolen. Tycker lilla Lova om morfar då? Ja. Är det sanning det? Ja, sade hon. Men han hörde på rösten, att hon narrades.
Och i det hon vred sig om på stolen med en plötslig knyck och spände blicken i sin gäst: Ska jag säga, vad det kostar? Det kostar, att han lämnar flickan här hos mig. När tider blir, får Träsken föra henne till Göteborg eller var hon hör hemma. Men greven lämnar henne här. Det kostar det.
Ja, Gud förlåte mig, nu rinner det opp för mig: hon vävde åt hustru min om vintrarne, och hon satte alltid opp garnet galet i färgen. Hörde hon illa också? frågade doktorn djupt intresserad. Ja, om det var det eller något annat, men aldrig fick man ett svar, som passade till frågan. Då slår det in då! höjde doktorn rösten, sprang upp från stolen och satte sig igen.
Visserligen är hon av så kallat bättre folk, men kärleken jämnar allt, och då du nu vet, att hon själv önskar dig till man, så bör du ej vara förlägen för den saken... Jag tackar patron för hans goda avsikt, sade Sven och steg upp från stolen. Men att jag skulle fria till mamsell Petronella, det blir aldrig av. Vad säger du? utbrast patronen och ställde sig med korslagda armar framför Sven.
Och så får jag ju tala om min nöd för frälsaren, som både vill och kan hjälpa. Och då skämdes jag öfver min modlöshet." "Men du skall bli frisk igen, ty jag vet någonting, hvarigenom jag kan förtjäna mycket penningar", ropade Frits och sprang upp från stolen. "Nu kommer min hemlighet, ser du.
Sista dagen ville jag icke ha ett ögonblicks ledighet. Jag var rädd, att saknaden skulle hugga klorna i mig. Det var före middagen. Här satt en liten fru och pratade. Så kom han. Och vi längtade båda, att den goda damen skulle gå, men hon satt som limmad på stolen. Det var rent af fånigt, att hon icke gick; hon borde väl kunnat känna i luften, att vi önskade henne dit pepparn växer.
Medan hon sjöng, strök och svalkade hon gossens panna med en linnetrasa, som hon fuktade med vatten från en porslinsmugg, som stod på stolen bredvid hans bädd. Hustrun kom in, med mannen i följe. Det var honom hon sökt upp och nu fått med sig. Han skulle se undret, som skett med gossen, deras enda barn.
Du skall tro, Sven, att jag också gjort upp en plan i det hänseendet... Jag vill göra din lycka fullständig, min gosse. Jag tackar patronen, sade Sven och vände sig oroligt på stolen. Jag känner en flicka, som råkat bli kär, ja, riktigt olyckligt kär uti dig, Sven. Hm... jaså. Du skall fria till henne, min gosse, och det genast.
Sven sprang direkt in i pappas rum, där pappa själv satt och bolmade vid skrivbordet. Där gjorde han sig så liten, så att han kunde krypa mellan pappas stol och bordet, och där stack han in huvudet och försökte se pappa i ansiktet. »Vad är det, Sven?» sade pappa, som icke tyckte om att bli störd. Men Sven gav sig icke, förrän stolen blev skjuten undan, så att han fick komma fram.
Folk skakar alltid på hufvudet när man frågar dem om det, och svar kan en aldrig få. Peltonen for häftigt upp af stolen och stälde sig rakt framför sin hustru. Du gör bäst om du aldrig talar med någon derom, hör du, aldrig. Han satte sig åter tungt ned och suckade: Det är just förbannelsen, det med Carlson. Vi voro aldrig rätt sams, han och jag.
Dagens Ord
Andra Tittar